När Jimi Hendrix spelade i Sverige i januari 1968 var Baby Grandmothers förband. Den som inte känner till den psykedeliska pionjärtrion är ursäktad. Deras sällsynta enda singel gavs ut av MA Numminens egna bolag Eteenpäin.

Under våren har skivetiketten Subliminal Sounds firat jubileum med en serie konserter på Hornstull Strand. Sensationen har varit just ett återförenat och förbluffande samspelt Baby Grandmothers. Andra storheter har varit Träd, Gräs och Stenar samt Kebnekajse.

Det har gått fyra decennier, men ännu är intresset remarkabelt för den kreativa period som började i andra halvan av sextiotalet och fortsatte vara vital fram till punken i slutet av sjuttiotalet. Det var en uppbrottstid som gav avtryck i snart sagt varje konstform. Utställningen Proggens affischer på Nordiska museet ger en fin bild av den mångsidighet som uppstod.

I ett par artiklar (senast 17/5) har undertecknad återkommit till denna era, och försökt komplettera den mytologiserade bild av perioden som brukar ges. Grovt uttryckt brukar det heta att sextioåttornas kulturella revolution var ett idealistiskt uppror mot västvärldens förmodade moraliska kollaps.

Den alternativa förklaringen är att perioden också byggde på en bred och köpstark medelklass, på en mångfald som naturligen uppstår i takt med tilltagande individualisering, på privata initiativ, samt på samma starka entreprenörsanda som senare också sågs i punken.

I en stor och välskriven artikel i söndagens Aftonbladet polemiserar Carl Johan De Geer, en gång i bandet Blå Tåget, mot mina påpekanden om proggens inslag av överklass och privata förmögenheter. De Geer verkar ogilla att bli ifrågasatt. Han tycks se det som McCarthyism riktad mot hans ”solidaritet”.

Mitt ärende är det motsatta. Jag vill visa att ett rikt kulturliv är en i raden av goda effekter av en väl fungerande marknadsekonomi. Att ”solidariteten” är en följd av välståndet. Och att vi kan få ännu mer och ännu häftigare kultur om vi bejakar det.

Den som letar bevis kan ju börja samla på proggplattor från gamla kommandoekonomier. Det går rätt fort.