En människas död är ingen struntsak

I maj i år kom Mats in till psykiatriska avdelningen på Södertälje sjukhus för tester och eventuell inläggning under en vecka. När han blev orolig (men inte våldsam!) lade sig åtta personer med en sammanlagd vikt på drygt ett halvt ton på honom, där han låg hjälplös på golvet. Han skulle bältesläggas. En halvtimme senare kom beskedet att Mats hade avlidit.

Jag kände Mats. Jag känner hans familj. De vill att varje person, som var med och pressade honom mot golvet när han dog, ska ställas till svars och förklara sig. Det borde också vara en absolut självklarhet i ett civiliserat land.

Men att vandringen mot rättvisa och ansvarstagande är mycket osäker visade sig redan i ett inslag i ABC-Nytt, när Mats död viftades bort av chefsläkaren vid Södertälje sjukhus som sade:

– Det uppkom en situation som innebar fara. Det här är en sak som får läggas liksom till de erfarenheter som vi har. Man får försöka bli ännu mer så att säga observant på att följa patienter när det gäller sådana här hjärtsjukdomar och så vidare. Oerhört oväntat avled patienten.

Men det måste väl vara ett absolut krav att utbildade vårdare och sjuksköterskor vet att man inte kan brotta ner och pressa en sjuk människa mot golvet med en tyngd motsvarande ett halvt ton utan att det får allvarliga konsekvenser! Ändå gjorde de just detta.

Anmälningar har lämnats till HSAN (Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd), Socialstyrelsen och polisen. Inget har hänt. Hos polisen tog man bort anmälarens rubricering ”dråp alt vållande till annans död” och lade efter en dag ner anmälan utan åtgärd. Då hade man knappast ens hunnit läsa de bilagor som bifogats...

Mats syster ringde var och varannan dag i över tre veckor till polisen för att få dem att överlämna ärendet till åklagare. Inget hände utom att hon fick veta, när hon ringde en fredag eftermiddag, att: ”klockan är tre, det är fredag och ansvarig kriminalinspektör har gått för dagen” och att ”på statliga myndigheter går man hem klockan tre på fredagar”.

Tre veckor efter att polisanmälan hade lämnats in och avskrivits av polisen, kom den äntligen – efter många påtryckningar från den dödes syster – fram till åklagaren.

Sjukvårdspersonalens agerande, polisens nonchalans och chefsläkarens icke-ansvarstagande hållning och allt såsande i det här ärendet är skandalöst. En människas död borde inte få vara en struntsak ”som får läggas liksom till de erfarenheter som vi har”.

Mats är död. ”Oerhört oväntat avled patienten”. Det ”läggs till erfarenheterna”. Men man ändrar inte i sina rutiner.

Håkan Jarmar, kanslichef på RSMH (Riksförbundet för social och mental hälsa), tycker dock att:

– Det kan ju aldrig anses vara naturligt att man dör i samband med en bältesläggning.

I ett samhälle där det upplevs som jobbigt av myndigheter att upprätthålla lag och ordning och där man inte kan lita på läkare och sjukhuspersonal, där slår otrygghet och frustration rot. Där kan desperationen bland människor i värsta fall slå över i irrationella handlingar, i en vilja att hämnas. Det är vi skattebetalare som genom världens högsta skatter ­finansierar ”välfärdsstaten”. När den inte fungerar, vilken lojalitet tror staten då att den kan förvänta sig av sina invånare?

Merit Wager är översättare och fri skribent.