Låt oss gå med i Nato för att tillsammans med andra stärka vår försvarskraft, men utifrån utgångspunkten att Sverige ska gå ur Nato om vårt säkerhetspolitiska läge försämras.

Nej, så långt sträcker sig inte försvarsminister Sten Tolgfors i ett utspel på DN Debatt. Han nöjer sig med att vilja genomföra idén på nordisk basis.

Tolgfors vill gå vidare på det nordiska spåret. Det handlar om materiel men också om gemensamma förband och basering av flyg i norra Sverige-Norge. Men försvarsministern gör alltså en viktig markering.

Det är bara så länge allt är frid och fröjd som försvarssamarbetet ska få existera. Om Sveriges säkerhetspolitiska läge försämras ska de gemensamma förbanden upplösas.

Logiken tycks kanske inte helt uppenbar. Men rationaliteten går ut på att Sverige inte ska behöva gå med i Nato, där ju Norge är medlem (tillsammans med merparten av EU:s medlemmar).

Samtidigt förutsätter försvarsministern – och Försvarsberedningen – existensen av en in­formell ömsesidig försvarsgaranti. Vi utgår från att våra nordiska grannar eller EU-länder inte kommer att ”stå passiva” om Sverige hotas – och på motsvarande sätt ska vi inte heller stå passiva. Huruvida det innebär att vara ­aktiv är det ingen som vet.

Som doktrin är det inte mycket att hålla i handen, men den ­­passar som hand i handske med för­svarets utveckling. Försvarspolitiken förs också med utgångspunkt från nyckelorden ”vi utgår från”. Tolgforsdoktrinen utgår från att försvaret kan lösa grunduppgiften att värna Sveriges ­territoriella integritet.

Personligen tycker jag att det är den nuvarande försvarspolitiken som bör utgå.

Ett Natomedlemskap skulle däremot bidra till att bryta försvarets onda cirkel.

För övrigt läser jag i Försvarsmaktens tidskrift Insats & Försvar: ”Vi är inte bättre i Tchad ­eller Afghanistan än vad vi är i det egna fikarummet.”