Naser Khader har karisma och ett ödmjukt lugn på samma gång. Själv beskriver han sig som en ”fanatisk demokrat”. Han har nyligen stöpt om partiet Ny Alliance till Liberal Alliance i Danmark.

– Jag ville inte längre kompromissa med mina liberala värderingar.

Naser Khader kom in i folketinget för Radikale Venstre 2001 och blev riktigt känd under krisen med Muhammedteckningarna. Då fungerade han som rådgivare till statsminister Anders Fogh Rasmussen, och argumenterade för en hårdför linje:

– Det går inte att förhandla med religiösa extremister, som inte respekterar vårt öppna samhälle. Det gäller att försvara demokratin såväl i ord som i handling.

Nu menar han att krisen var mycket positiv för Danmark. Den blev en ögonöppnare för flertalet om den interna idéstrid som utkämpas mellan islamister och demokrater inom den muslimska världen. Naser Khader är själv muslim, född i Syrien av en ortodox mor, men i dag definierar han sig som liberal, dansk och ”ultra-light-muslim” – i den ordningen. Eftersom han tydligt tar parti för en sekulär stat är han hotad av islamister och lever med livvakter dygnet runt.

– Min yngsta son kallar dem för ”pappas arbete”, säger han med ett snett leende.

Liberal Alliance är ett klassiskt liberalt parti som ­tydligt argumenterar för att individen äger sitt eget liv och sin egen inkomst. På programmet står sänkta inkomstskatter till maximalt 40 procent, att den ­offentliga sektorn inte får växa, mer valfrihet, generös flyktingpolitik, öppna gränser för kvalificerad ­arbetskraft, nej till euron och att FN ska läggas ner och ersättas med ett förbund där bara demokratiska stater får bli medlemmar.

Inspiration får partiledningen av ett visionsråd, som leds av bankmannen Lars Seier Christensen. Ett stort antal personer – kulturpersonligheter, akademiker, näringslivsfolk – deltar i rådets kvalificerade ­politiska diskussioner. Liberal Alliance samarbetar även med den liberala tankesmedjan Cepos, och har goda kontakter med den borgerliga nättidningen 180grader.dk. På så sätt har de liberala allierade som stödjer deras politik i den offentliga debatten.

Liberal Alliances mål är inte att bli ett stort brett parti, utan i stället fortsätta att vara ett smalt och vasst parti, som påverkar såväl opinionen som politiken genom att som i dag tillhöra regeringsunderlaget.

Den svenska Alliansen gör förvisso vårt land mer ­liberalt genom att uppfylla i stort sett alla sina val­löften. Sammantaget får medborgarna mer valmöjligheter och egna pengar kvar i plånboken. Däremot ­argumenterar Alliansen inte lika frimodigt för ­individuell frihet och personligt ansvar som Naser Khaders liberala allians. Måhända passar det inte det svenska kynnet att uppstickare öppet formulerar en egen syn på politikens roll och inriktning, bortom ­socialdemokratins förhärskande tankefigur om fördelnings­politik. Men det borde vara en tanke­ställare för ­regeringen att hundratusentals av dess kärnväljare har lagt sig på soffan.

Uppenbarligen finns det även svenskar som inte är beredda att kompromissa bort en annan, mer frihetlig vision för Sverige. Ett liberalt prefix framför ­Alliansen skulle kunna bli en välbehövlig nytändning även i svensk politik.

Sofia Nerbrand är chefredaktör och vd för det liberala samhällsmagasinet Neo.