Låter inte det här väldigt välbekant? Känslan av déjà vu blir allt starkare ju mer jag hör. Jag samtalar om vänsterns förnyelse med Michal Sutowski på tidskiften Krytyka Polityczna, men det är som att bläddra i ett nummer av de svenska vänstersocialdemokraternas tidskrift Arena (för en snabblektion se kritiken i Aftonbladet den 12/1).

Organisationen, som också jobbar med politik och socialt inkluderande projekt, håller till i ett renoveringsobjekt i centrala Warszawa. Caféet på bottenvåningen där vi sitter är, ska vi säga, ungdomligt.

Sutowski talar mycket men säger mindre. Visionen består mest av kritik av det rådande samhällssystemet. Det blir alltså inte så mycket gestaltning av det egna alternativet. Det blir mest hegemoni, språk och minoriteter.

Men vi kommer också in på historien – och det ger samtalet större sälta. Lenin tänkte verkligen politiskt och med marknadskommunism i stället för terror kunde den ryska revolutionen ha lyckats, påstår Sutowski.

Så ett långt hopp till 1945 och till den tid då Sovjetunionen expanderande i Europa. Han mäter ut avstånd till kommunismen genom att slå fast att kommunistregimen i Polen inte var vänster. I nästa andetag menar han dock att den hade goda sidor. Han talar om jordreformen, industrialiseringen och om goda sociala strävanden.

Hallå där får jag lust säga: det är stalinismen du talar om.

Man vill vara antikommunistisk utan att riktigt vara det. Det är som om man vill vara smart nog att hålla två tankar i huvudet samtidigt. I stället blir det kortslutning och hjärnsmälta. Kommunistregimerna har inte varit riktiga. De har så att säga egentligen inget med den äkta kommunismen eller socialismen att göra och därför belastas inte heller ideologin.

Så plötsligt ramlar en pollett ned. Är det så här snacket går på Forum för levande historia när man ska upplysa om kommunismen?

Forum för levande historia fick 2006 det uttalade uppdraget att inte bara upplysa om Förintelsen utan också om kommunismen. Forum fortsätter dock att definierar kommunismens brott mot mänskligheten som just brott begångna under kommunistiska regimer. Trots att det i regleringsbrev tydligt slagits fast att uppdraget handlar om kommunismens brott håller man fast vid regimtänkandet. Kritiken har haglat men inget hjälper.

Jag berättar för Zbigniew Gluzka på organisationen Karta (som dokumenterar och upplyser om nazismen och kommunismen i Polen) om att Forum för levande historia fäster avgörande vikt vid den nazistiska ideologins betydelse för Nazityskland, men inte vid den kommunistiska ideologins betydelse för kommunistregimerna.

Gluzka tittar på mig som om jag berättat något från en annan planet och säger: det är fullkomligt absurt.