Hon bör ju ha lärt sig en del matnyttigt från oredan med sjukförsäkringsreglerna, före detta socialförsäkringsministern Cristina Husmark Pehrsson som i går överlämnade sin utredning om arbetsmarknadspolitiska insatser för funktionsnedsatta.

Mina varningsklockor ringer dock omedelbart när jag noterar att de nuvarande fem varianterna av stöd i utredningen föreslås bli två. Dels undrar man om två stöd verkligen kan täcka de olika behov som ryms under det breda paraply som kallas funktionsnedsatt, dels låter det här med att båda de nya stöden har tidpunkter för omprövning oroväckande bekant.

Men allt är inte som det låter. De två nya lönestöden – lönestöd för utveckling respektive lönestöd för trygghet har inga bortre parenteser på det viset, däremot ekar även här tanken om att inte lämna människor vind för våg i systemen, utan att följa upp och följa med.

Funktionsnedsättning betyder inte att man inte kan utvecklas i sin arbetskapacitet och på sin arbetsplats, till exempel. Därför kan det finnas skäl för arbetsförmedlingen att emellanåt se över om folk verkligen befinner sig i rätt stödform etc.

Vad gäller antalet – endast två stöd – så är även detta något missvisande. Utredningen föreslår förvisso att flera av de nuvarande stödformerna tas bort, men många av de befintliga kompletterande ingredienserna, som personliga biträden och särskilda bidrag, kvarstår eller läggs till och gör helheten mer mångfasetterad än det först kan låta som. Därtill, förklarar Husmark Pehrsson, har dagens många stödformer och kombinationerna av dem varit en alltför rörig palett. Inte ens personalen på arbetsförmedlingen har alltid känt till allt – vilket är lite av en förutsättning för att hjälpen ska kunna komma någon till del. Inskrivningstiderna på arbetsförmedlingen för funktionsnedsatta har också varit hemskt långa, ibland har det tagit flera år för en person att ens hamna i rätt fack och därefter få veta vilken hjälp som finns att få.

Annat nytt är att Samhall mister sin statliga klumpsumma och istället får ta del av samma lönestöd per person som alla andra företag som anställer funktionsnedsatta. Detta har det redan varit debatt om, men med tanke på att Samhall självt har gått i en riktning där man breddat sig och vänder sig till en allt bredare grupp bland funktionsnedsatta är det egentligen inte så konstigt att denna förändring sker.

Däremot kan man fundera över om det inte även framöver kommer att behövas en verksamhet av den typ som Samhall ”var förr”. Ambitionen att integrera funktionsnedsatta i trygga anställningar, som ändå finns ute i det vanliga arbetslivet, är rätt och riktig, men den skyddade arbetsplatsen kommer också alltid att behövas.

Här förefaller det som att utredningen litar lite väl mycket på kommunernas ansvarstagande. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström utlovade i fredags en rejäl remissrunda från vilken regeringen planerade ta intryck.

De har väl lärt sig en del från oredan med sjukförsäkringsreglerna...