Står du till vänster eller höger i politiken? Ett urval svenska väljare har fått frågan i en lång rad valundersökningar och sedan 1970-talets början har det vägt ganska jämnt. Vid två tillfällen har dock betydligt fler svarat ”höger” än ”vänster”, och då har det också blivit borgerlig valseger: 1991 och 2006.
Sambandet mellan ideologisk hållning och partival förblir betydligt starkare än vad pr-experter och partistrateger tycks riktigt villiga att kännas vid. I sin analys av 2006 års val kan statsvetarna Henrik Oscarsson och Sören Holmberg konstatera att ”Svenska folket är i första hand åsiktsröstare utifrån ideologisk position på vänster-högerdimensionen” och att ”socialdemokraterna förlorade valet 2006 på grund av en högervind som gynnade Alliansen.”
Mot denna bakgrund måste undersökningen som SVT/Sifo presenterade i förrgår kväll, och som visar att betydligt fler väljare anser sig vara höger (35 procent) än vänster (24 procent), ha kommit som en ytterst obehaglig överraskning för den rödgröna valledningen. En riktig kalldusch mitt i högersommarvärmen.
Alla mätningar som visar att förtroendet för Mona Sahlin är lägre än förtroendet för Fredrik Reinfeldt har vänsterpartiernas företrädare kunnat parera med argumentet att riksdagsval inte är presidentval och att det är politiken som avgör. Försvaret klingar alltmer ihåligt i en alltmer personcentrerad politik, men det finns trots allt data att klamra sig fast vid som visar att personfrågorna fortfarande betyder mindre i Sverige än i många andra länder.
Frågan om höger och vänster, däremot, går direkt till politikens mest centrala värderingar och överväganden: mer eller mindre marknadsekonomi, större eller mindre offentlig sektor, mer eller mindre av privata alternativ. Om inte detta är politikens innehåll, vad är det då?
En överväldigande majoritet av dem som anger ideologisk hemhörighet röstar naturligt nog på ett parti inom det motsvarande blocket. Det innebär att De rödgröna bara kan vinna valet om de vinner bland mittenväljarna – men de måste vinna stort.
I och med att ”höger” har blivit såpass mycket större än ”vänster” behöver De rödgröna ta hem nästan två tredjedelar av dem som varken är höger eller vänster för att komma i kapp. Det är ingen dålig utmaning för en socialdemokrati och ett miljöparti som inte bara ska övertyga väljarna om sin egen, utan också om Vänsterpartiets, förträfflighet.
Vem kom egentligen på att Socialdemokraterna skulle kunna vända motvinden från 2006 genom att locka Lars Ohly att mönstra på? Lita på att den debatten blir lika uppslitande som intensiv inom S ifall De rödgröna misslyckas med att ta hem sin mittenstorslam i september.
Även bland de yngsta är det klart övertag för höger över vänster, men när man mäter partisympati leder vänsterblocket klart. Ett ljus i mörkret för De rödgröna?
Snarare en plump i protokollet för Alliansen. Dels har man inte lyckats förklara att MP i år är en del av ett vänsterprojekt, dels har man inte väckt de ungas fantasi. En aning mer tankelyft – ja rentav idépolitik – skulle nog inte vara ur vägen.
