”Problemet är att en röst på Moderaterna räknas som en röst på Moderaterna”, sade Piratpartiets toppkandidat och laddade inför en attack mot infrastrukturministern. ”Och Åsa Torstensson är så vitt jag vet moderat.”

Skratten och nejropen haglade från publiken.

”Är hon inte? Vad är hon? Är hon centerpartist? Förlåt. Det var en himla tur att jag frågade då.”

Man kan tycka att det borde vara centralt för trovärdigheten att åtminstone känna till partitillhörigheten på den minister man utsett till hackkyckling. Men uppstickarpartier kör i en egen fil, har vi lärt oss. När Bert Karlsson fullkomligt strimlades i journalisten Olle Stenholms klassiska tv-intervju 1991 hamnade sympatierna hos Ny Demokrati.

Piratpartiet har idag fler medlemmar än Kristdemokraterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Som en följd av den fällande domen i Pirate Bay-målet i förra veckan fördubblade partiet sin storlek, och hade klockan 16.00 igår 32258 medlemmar enligt partiets egen statistik.

Visserligen är medlemskap i PP gratis och lättvindigt utdelat på internet, och visserligen kommer många av sympatisörerna från grupper som inte alltid är de mest benägna att rösta, men oavsett dessa och andra invändningar är det inte otänkbart att PP kan bli en kraft att räkna med i det kommande EU-parlamentsvalet. Många frågor om fri- och rättigheter på internet avgörs av EU, så det finns goda möjligheter att hålla grytan kokande fram tills valdatumet den 7 juni, i synnerhet med tanke på pressens intresse för fildelningsfrågor. Ett mandat är kanske inom räckhåll.

Förstekandidat på Piratpartiets valsedel är programmeraren Christian Engström, 48 år och boende i Nacka. Tillsammans med några politiskt mer väletablerade namn deltog han i torsdags i en utfrågning arrangerad av magasinet Neo . Det var en trevlig och lättsam kvällsövning där huvudfrågeställningen gällde hur en liberal borde lägga sin röst på i EU-parlamentsvalet.

Från Moderaterna deltog Gunnar Hökmark och Christofer Fjellner, Centerpartiet representerades av Lena Ek, och från Folkpartiet kom Olle Schmidt och Marit Paulsen, samtliga med gedigna erfarenheter av EU-parlamentsarbete. Kristdemokraternas toppkandidat Ella Bohlin hade dock avböjt, då hon enligt uppgift till Neos chefredaktör ”inte definierar sig själv som liberal”.

Frågestunden behandlade allt från snus till subsidiaritet och fungerade upplyftande för den som tycker att EU-politik kan vara tröstlöst anonym och intetsägande. Här fanns gott humör i mängd, och i vidden av problemställningar blottades ideologiska skillnader mellan både parti och person.

Utom när det gällde piratpartisten, som i princip kunde tillåta sig att ha enbart en fråga och ett svar. Och framförallt inget ansvar.

Det är något de etablerade partierna aldrig kan tävla mot. Hur bra de än jobbar med internetfrågor i EU kommer de ändå alltid att representera den makt Piratpartiet profilerar sig mot.

”Det spelar ingen roll hur många fina saker du gör nere i EU-parlamentet”, fortsatte Christian Engström. ”Det är fortfarande en röst på Åsa Torstensson.”