Direktivet om datalagring sköts upp tack vare Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som tillsammans drev igenom en så kallad vilandeförklaring emot Alliansen och Socialdemokraterna. Det kommer att kosta en slant i böter och vite – runt 150 miljoner kronor – men det är det definitivt värt för att slippa den datalagring som EU ålägger oss. Gissningsvis var det både en och två borgerliga riksdagsledamöter som i hemlighet drog en lättnadens suck i går.

Uppdraget om att implementera direktivet är ett uppdrag som EU-medlemsstaterna har fått trots att det är långtifrån självklart att direktivet kan anses vara förenligt med Europakonventionen – en konvention som svensk grundlag för övrigt förbinder oss att inte lagstifta i strid med. Detta faktum borde ha givit regeringen råg i ryggen att låta bli.

Många borgerliga riksdagsledamöter underströk att de ogillade lagringen, men menade att vi inte ­kan välja bara vissa bitar av EU.

Och visst, argumentet äger viss giltighet. Men det är också så att Sverige överlag är ett väldigt ­lydigt medlemsland som sällan struntar i direktiven. Ska man morska upp sig någon gång är ögonblicket då direktiven verka oförenliga med grundlagen ett synnerligen väl valt tillfälle att vara olydig.

150 miljoner i böter väger dock lätt jämfört med regeringens andra bakslag i går. De borgerliga fick se sig besegrade också när det gäller rätten att sälja innehav i SBAB, Telia Sonera och Posten Norden. Även när det gäller Vattenfall gick riksdagen emot Alliansen och röstade för att Vattenfall ska förbli i statlig ägo.

Om det första nederlaget är goda nyheter är det i det senare vi ­finner de dåliga. De 150 miljonerna till EU är ingenting mot de tiotals miljarder kronor som regeringen hade planerat hösta in genom att minska sitt ägande i ett antal statliga företag. Pengar som man hade tänkt amortera på statsskulden för. Nu är statsfinanserna som bekant starka, vilket gör att förlusten ändå räknas mer i prestige än kronor.

En dålig dag med två sorters sveda i alliansskinnet alltså.

Å ena sidan frågan om statligt ägande – en viktig ideologisk fråga där regeringen gör prestigeför­luster på att inte få sin vilja fram.

Å andra sidan frågan om datalagringen – en viktig fråga där ­regeringen gör prestige­förluster på att helt enkelt inte hålla det ideologiska måttet ­rörande integriteten.