På Armémuseum visas utställningen Breaking the Silence med starka bilder tagna av israeliska soldater på ockuperat område. Fotona illustrerar den avhumanisering som vi också har sett prov på i andra konflikt- och krigsområden.

Till exempel att soldater glatt låter sig fotograferas tillsammans med dödade fiender.

Utställningens syfte är att ”inspirera till diskussion om dilemman och överväganden som enskilda soldater kan ställas inför”. Så långt är jag med.

Tyvärr saknas det information om konflikten och därmed även ett sammanhang. Det räcker inte med en karta som visar Israel, Västbanken och Gaza (som enligt kartan fortfarande är ockuperat av Israel). Utställningen skapar i stället en känsla av att alla israeliska soldater agerar på det här sättet.

Det är särskilt graverande mot bakgrund av att det är en utställning som lockar skolklasser.

Saken blir inte bättre när guiden från organisationen Breaking the Silence förklarar för eleverna varför det går så trögt i fredsprocessen. Det är sant att det vände i samband med det andra intifadan.

Att hävda att denna var en spontan reaktion på den israeliska bosättningspolitiken utan att beakta Arafats roll är en historieskrivning som museet inte ska kolportera – och som också det bidrar till en kontext som gör utställningen till en antiisraelisk historia.