Vi har så många bilder av vad en entreprenör är. Män med stålblick, dynamiska och innovativa. Bill Gates och Ingvar Kamprad.
Låt mig ge en annan bild. En tunn kvinna i urtvättad sari står och sveper ut matrester. Avfall blandas med kodynga och hungriga maskar får tugga sig igenom det. Hon kallar resultatet ”mitt svarta guld”, en ekologisk gödsel som säljs till lokala bönder. Sheila Rani var tidigare lantarbetare. Hon stod barbent i lårhögt vatten och skördade ris. Hon har tre barn, varav två gick i skolan. Det tredje stod bredvid henne och jobbade. Tolv timmar om dagen, sex dagar i veckan.
Nu driver hon eget. Hennes företagande har inneburit ett lyft för familjen som tjänar tre gånger mer.
En miljard människor lever som Sheila Rani gjorde, i djup fattigdom. Fattigdomen har många ansikten, men i kärnan finns detta: bristen på en lön man kan leva på. För att häva fattigdomen krävs bättre och fler jobb. Men varifrån ska jobben komma?
Knappast den offentliga sektorn. Att världens mest skuldsatta regeringar skulle skapa hundramiljontals nya jobb är otänkbart. Storföretagen? Om en bilfabrik startar i Kina anställs kanske 2000 – inte 20000. Storföretagen kommer att vara tillväxtmotorer i utvecklingsländerna men inte att skapa jobb i den volym som behövs.
Återstår småföretagandet. De flesta fattiga kommer att behöva skapa sina egna jobb eller jobba för någon de känner. Så enkelt är det, ändå verkar tanken nästan revolutionerande. Går det att få jobb i den omfattning som krävs? Hur gör man?
Inom Hand in Hand har vi på fem år tränat 472000 kvinnor som startat 314000 företag i Indien, Sydafrika och Afghanistan. Vi jobbar med jordens fattigaste. Bland dessa ofta sjuka, illiterata och marginaliserade människor finns starka inre resurser bara de får en chans. Vi tränar dem i företagande, finans och marknadsföring och kopplar dem till små lån, mikrolån.
Totalt satsar världen 110 miljarder dollar per år i bistånd. Bara några procent går till att skapa jobb. Resten går till budgetstöd, infrastruktur osv. Det är ofta lovvärda projekt, men få av dem kan visa denna dynamik: Det kostar 35 dollar att träna en indisk kvinna till företagande, och ur denna engångsinvestering föds extra- inkomster på ca 1000 dollar totalt på fyra år.
Om vi ökade stödet till de fattigas företagande från två till fem procent av det totala biståndet skulle vi kunna få se 20 miljoner nya företag om året, och nya livschanser för ca 80 miljoner människor. Om en fjärdedel av det svenska biståndet gick till att skapa jobb, skulle vi kunna bidra till sex miljoner jobb om året bland jordens fattigaste.
Det handlar inte bara om pengar. Sheila kan fortfarande inte läsa men går nu och röstar. Könsrollerna ändras. Hon möts med aktning av släkt och by. Nu finns pengar att köpa medicin för och taket gick att laga efter monsunen. Alla tre barnen går i skolan. Ur kvinnornas före- tagande föds hoppet om ett bättre liv.
Hon går alldeles rak i ryggen.
Maria Borelius är vd i Hand in Hand International. mariaborelius@handinhandinternational.org.uk
