Clint Eastwoods följeslagarfilmer, Flags of our Fathers och Letters from Iwo Jima, finns nu tillgängliga på den svenska marknaden. De berättar om samma händelse, om försvaret och erövringen av den japanska ön Iwo Jima i februari–mars 1945, sedd från den amerikanska respektive den japanska sidan. Letters… är på japanska, med japanska skådespelare och med stor medkänsla för de japanska militärernas bevekelsegrunder och soldaternas umbäranden.

Med Letters… fullföljer Eastwood en klassisk västerländsk kulturell och politisk tradition – förmågan att se en händelse som på ett väsentligt sätt berör ens egen kulturkrets, ens eget land, från ”den andres” perspektiv.

Denna tradition går så långt tillbaka som till Aischylos pjäs Perserna från 472 f Kr; det för övrigt äldsta bevarade antika dramat. I Perserna berättar Aischylos om hur nyheten om den persiska förlusten mot grekerna i slaget vid Salamis 480 f Kr tas emot i den persiska huvudstaden Susa. Aischylos ger inte en nedsättande bild av förlorarna, utan försöker få åskådarna att känna medlidande för en slagen fiende vars kung, Xerxes, tvingas inse att förlusten beror på hans hybris.

Viljan att förstå den andre, inte bara ur ett taktiskt, utan även ett intellektuellt och emotionellt perspektiv, manifesteras så småningom i den Västerländska kulturen som en förmåga till självkritisk betraktelse.

Från den judisk-kristna etiska principen att man ska göra mot människor det som man vill att de ska göra mot en själv, härleds den spanske biskopen Bartolomé de las Casas (1484–1566) kritik av det koloniala folkmordet på infödda amerikaner och hans försvar av deras mänskliga rättigheter.

Den principen ligger till grund för Edmund Burkes (1729–1797) ansträngningar att få British East India Company och dess representanter att ställas inför rätta för despotisk maktutövning, och för Burkes tillbakavisande av idén att asiater endast kunde bli styrda med våld. Principen är också en bärande tanke i kampen mot slaveriet och för lika rättigheter för män och kvinnor.

Denna förmåga till självrannsakan och i dess förlängning självrättelse har inte bara varit en av Västs moraliska styrkor i mötet med andra civilisationer, utan också lett till en beredvillighet att anamma sådant som uppenbarligen fungerar bättre – allt från arabiska siffror till kinesiskt krut.

Västerlandets självkritik har samtidigt resulterat i den mycket spridda och felaktiga uppfattningen att brott mot de mänskliga rättigheterna, massmord, förtryck och slaveri huvudsakligen har varit något som utmärkt Västs beteende mot omvärlden. Det talas typiskt nog mycket om den transatlantiska slavhandeln, men inte om den slavhandel från Afrika som gick österut, till de muslimska länderna, och som omfattade många fler människor och där dödligheten var så oerhört mycket större – det finns tiotals miljoner afro-amerikaner, men knappt några afro-asiater.

Men Clint Eastwood visar att självkritik inte måste vara självförnekelse – ty obeaktat den empati som de japanska försvararna av Iwo Jima förtjänar, handlar hans två filmer om en liberal demokrati som värjer sig mot ett angreppskrig från en fascistisk diktatur.

Thomas Gür är företagare och fri skribent.