Graden av frivillighet i Curt Malmborgs beslut kan man fundera på. Men officiellt avgick Försäkringskassans förra generaldirektör på egen begäran. Det var i december. Några veckor senare larmade Statskontoret om att kassan måste spara minst 900 miljoner kronor redan i år för att inte överskrida förvaltningsanslaget.
Det var inte bara socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson som togs på sängen. Försäkringskassans styrelseordförande, socialdemokraten Erik Åsbrink, riktade i gårdagens SvD frän kritik mot sin partibroder Malmborg. Det kan man förstå. Som styrelseordförande har Åsbrink rätt att förvänta sig att hans gd drar i nödbromsen innan myndighetens ekonomi totalt spårar ur.
Med tanke på den här historiens tunga socialdemokratiska koppling hade någon kanske förväntat sig att åtminstone S skulle haft vett att ligga lågt. Men inte. Oppositionen gör sitt yttersta för att sätta bilden av att allt är Alliansens fel. Det vill säga att det är regeringen som har skulden till att kassans ekonomi är körd i botten och att personalen går på knäna.
Låt oss friska upp minnet en aning. Året var 2005 och landets regering var fortfarande socialdemokratisk. Den styrde och ställde med stöd från vänstern och miljöpartiet. Då, för fyra år sedan, slogs Riksförsäkringsverket och de 21 allmänna försäkringskassorna ihop till en enda myndighet: Försäkringskassan.
Men omstöpningen gick inte lika gnisselfritt som man hade hoppats, varpå den nya alliansregeringen utan knussel har tillfört drygt 1,2 miljarder för att underlätta omställningen i och med organisationsförändringen.
Därefter har regeringen tagit sig friheten att mot oppositionens vilja genomföra reformer på sjukförsäkringsområdet. En innebär att även långtidssjukskrivna ska ges möjlighet att återrehabiliteras till arbete och egen inkomst. Sedan årsskiftet kan landets nära halvmiljonen förtidspensionärer dessutom provjobba och tjäna upp till 40000 utan risk för avdrag på pensionsersättningen. För att kompensera kassan för merkostnaderna till följd av nya reformer inom sjukförsäkringen skjuter regeringen till 500 extra miljoner kronor.
Hur många ytterligare hundra miljoner Försäkringskassan kan behöva för att klara handläggningstider och minska personalens missnöje ville socialförsäkringsministern i går inte säga.
Nej, istället för att pressas av oppositionens upphetsade tonläge gör Cristina Husmark Pehrson klokt i att vänta med att ge definitivt besked. Närmare bestämt till efter att hon har haft veckans möte med styrelsen och den nya generaldirektören Adriana Lender, och hört vad de har att säga om det ekonomiska läget, handläggningstiderna och verksamheten i övrigt.
Gårdagens allvarliga kritik från JO mot de sena utbetalningarna bekräftar bara vad som akut måste göras. Om sedan utökade telefontider och öppettider och omstuvning av personalen, som JO föreslår, är rätt åtgärder överlåter vi åt den ansvariga ministern och Försäkringskassan att bedöma. Det avgörande för de 7,4 miljoner människor som omfattas av socialförsäkringen till en kostnad av 445 miljarder årligen, är att utbetalningarna görs i tid. Allt annat är oacceptabelt.
