Sveriges krisberedskap räcker inte till för att klara extrema vädersituationer. Det slår Myndigheten för samhällsskydd och beredskap fast i rapporten Samhällets förmåga vid isstorm. El, telekommunikationer och transporter – inget skulle fungera.
Jag skulle gärna se en granskning av krisberedskapen under den vädersituation som vi brukar kalla vanlig vinter. Det som näringsminister Maud Olofsson betecknar som extrem kyla när hon bemöter kritik mot att elförsörjningen fallerar (DI 15/12).
Aluminiumtillverkaren Kubal är en av Sveriges storförbrukare av energi. Marknadschefen Eddy Magnusson skräder inte orden över att kärnkraften bara går på drygt halvfart och att elpriset sticker iväg: ”Vattenfall tjänar ju mer på att stänga kärnkraftverken för då får de ut högre energipriser samtidigt som de har lägre kostnader.”
Det må vara hur det vill med intentionerna, men det är klart att incitamentstrukturen blir pervers när minskad produktion leder till högre vinster. I takt med att elpriset skjuter i höjden följer folkets ilska samma stigande kurva.
Jag vill minnas löften om att det ska inte hända igen, men sedan förra veckan alltså står de båda nyligen omstartade kärnreaktorerna Ringhals 1 och Oskarshamn 3 stilla. O3:an beräknas inte vara i full drift igen förrän till sommaren. Ringhals 4 har också fått problem. Elbolagen kompenseras genom högre priser och staten drar in mer i skatteintäkter. Konsumenterna däremot får snällt betala.
Ett problem är att vattenkraften inte kan utnyttjas för att täcka upp bortfallet, eftersom magasinen är inte tillräckligt välfyllda. Vid ett seminarium om förnyelsebar energi i förra veckan släppte norska Statkrafts koncernchef Christian Rynning Tønnesen loss en vision för ett sol- och vinddrivet Europa i vilken norsk och svensk vattenkraft skulle spela en nyckelroll som ”reservaggregat” vid produktionsbortfall. För att kunna fylla den funktionen vattnet pumpas tillbaka till magasinen.
Det är ett exempel på hur det tänks nytt kring energiförsörjningen. Den verkliga proppen i elförsörjningen är dock att energipolitiken så länge var grönfundamentalistisk i förhållande till kärnkraften.
Både det ganska nyligen upphävda tankeförbudet och avvecklingsbeslutet (som oppositionen fortfarande håller fast vid) har fungerat som bromsklossar för investeringar. Nu finns möjligheten att bygga nya kärnkraftverk, men det kommer ta många år för det beslutet att ge effekt.
Om vi inte bara ska sätta vår lit till gröna vintrar krävs mer av Maud Olofsson än att två sina händer. Själv undrar jag: Var är skatteåterbäringen?
