Madrassupproret handlade om att antalet logementplatser på Livgardet skulle skäras ned och soldaterna var oroliga för att de skulle slängas ut på gatan.

Om den oro, all frustration de upplevde och den respektlöshet de tyckte de behandlats med berättade soldater och officerare i en serie inlägg på SvD:s ledarblogg.

Livgardets svar var ett sällan skådat kommunikationshaveri. Ställföreträdande regementschefen Martell läxade upp soldaterna för att de vänt sig till SvD, och ironiskt nog gjorde han det just i denna tidning. Därmed ansågs saken vara löst.

Att Livgardets ledning själv var ansvarig för upproret eftersom de gett en massa olika besked till soldaterna så att de varken visste ut eller in om var de skulle bo, ansågs tydligen inte relevant. Inte heller verkade man förstå att man genom sin arroganta uppläxning av soldaterna gav hela Försvarsmakten dålig pr, vilket är orättvist för andra förband som arbetar intensivt med att lösa just boendefrågan.

Med detta i minne är det kanske inte så konstigt att sju av tio soldater har övervägt att lämna försvaret. Det visade Officersförbundets undersökning som presenterades under Almedalsveckan.

Siffrorna är kanske inte så överraskande med tanke på att missnöjet är stort, likaså den osäkerhet och frustration som alltid uppstår vid omorganiseringar och förändringar. Men främsta anledningen till att soldaterna vill sluta är självklart de låga lönerna. Grundlönen på drygt 16000 kronor i månaden är betydligt mindre än vad en diskplockare eller städare tjänar. Specialistofficerarna är lika missnöjda eftersom de halkat efter lönemässigt och deras utbildning ger dem bara ett par hundralappar mer i lön än soldaterna.

Att inte betala dessa två grupper en lön de kan leva på är enbart dumsnålt. Många som i dag arbetar som soldat eller sjöman planerar att lämna jobbet om två–fyra år. Det innebär att Försvarsmaktens kostnader för ytterligare rekrytering och utbildning kan öka med en halv miljard per år bara för att ersätta dem som man inte förmått att stanna kvar. Det är inte god hushållning.

Trots detta verkar det inte som om någon tar soldaternas och specialistofficerares låga löner på allvar. Försvarsmakten har så dålig ekonomi att ÖB hotar lägga ner Marinen.

Ett spartips är att minska på antalet pr-konsulter och dyra rekryteringsfilmer som kostar miljoner att producera och istället ge soldaterna en grundlön på 19–20000 kronor i månaden.

Att minska antalet höga officerare borde också vara en självklarhet. Sverige har oproportionerligt många höga officerare jämfört med övriga nordiska länder. Vad gör egentligen 900 överstelöjtnanter och alla överstar och generaler när det finns så få soldater?

Att anpassa denna huvudfoting till Försvarsmakt till en bättre form av verklighet borde vara prio ett. För utan soldaterna finns det faktiskt ingenting alls kvar. En lön de kan leva på är därför ett måste.