Dumpad i Albanien efter Guantánamo

”Efter sex månader i fängelse i Kandahar byttes våra blå overaller mot orangea. Vi fick hand- och fotkedjor, våra ögon och öron stängdes och man satte på oss tjocka vantar. Vi kunde inte röra oss och lastades ombord på ett flygplan som dockor. Vi fick ingen information om vart vi skulle flygas. Vi lyfte klockan ett på natten, landade efter två timmar, bytte plan och flög sedan i tio timmar i sträck.”

Adil satt inspärrad i Guantánamo i fyra år. Efter två år kom amerikanerna på att han var oskyldig. Men han fick sitta kvar i två år till eftersom inget land (alla EU-länder tillfrågades) ville ge honom en fristad – allra minst USA. Han dumpades i Albanien mot en rejäl summa dollar och ett löfte om att president Bush ska plädera för Albaniens medlemskap i Nato.

Adil är kinesisk medborgare men kunde inte sändas hem eftersom han tillhör minoritetsfolket uigurerna, som förföljs och diskrimineras i Kina. I Albanien fanns inga uigurer och inga möjligheter för Adil att få behandling efter det fysiska och psykiska lidande han genomlidit under åren som påstådd ”illegal combatant”. Och från Albanien kunde han inte söka asyl i Sverige.

I november 2007 bjöds Adil till Stockholm för att tala på ett seminarium om mänskliga rättigheter. Han fick träffa sin syster Kavser som har flyktingstatus här och som trott att han var död. Ett hjärtskärande återseende. Sin fru och sina tre barn i Kina har Adil inte sett på snart nio år.

Han sökte asyl i Sverige. Advokat Sten De Geer bifogade brev från sju organisationer, bland dem Amnesty och Human Rights Watch. Brevet slutar:

”Sverige kan erkänna den orättvisa som Adil har lidit och ge honom rätten att slå sig ner i Sverige, återförenas med sin familj, erhålla behandling och, generellt, åtnjuta stöd från den uiguriska kolonin.”

Migrationsverkets rättschef och en verksjurist påstår att Adils medborgarskap är okänt: ”Inledningsvis konstaterar Migrationsverket att du inte gjort din identitet sannolik.” Ingen annan – inte ens på Guantánamo – har betvivlat hans identitet och att han är medborgare i Kina.

De tror inte heller på att Kavser är Adils syster: ”Av de skäl som angetts kan du inte bedömas ha gjort sannolikt att du är anhörig till Kavser Hakimjan.” Ingen annan betvivlar släktskapet. Adils ansökan om asyl i Sverige avslås. Klarade han Guantánamo så klarar han väl Albanien, verkar beslutsfattarna tänka. Eller kanske tror de att det ska välla in 12000 oskyldiga uigurer som suttit i Guantánamo om Adil ges asyl.

Adil behandlas respektlöst, som en lögnare. Ingen verkar heller ha brytt sig om den vädjan Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter Thomas Hammarberg riktat direkt till generaldirektören. Han skriver:

”Under dessa omständigheter skulle jag se ett negativt beslut på hans ansökan som inte bara omänskligt utan också som ytterligare ett övergrepp mot en person som redan lidit så mycket.”

Migrationsverkets rättschef och verksjurist har bortsett från fakta, internationella och svenska vädjanden och de möjligheter utlänningslagen ger att fatta ett positivt beslut i ett unikt ärende. Migrationsdomstolen ska nu avgöra Adils öde.

Merit Wager är översättare och fri skribent.