Att riksdagen eller kanske framför allt ledamöterna från de fyra oppositionspartierna blev upprörda över socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons tillfälliga obstruerande var inte så märkligt. Ministrar bör lyda rikets högsta valda församling.

Det var heller inte märkligt att Kristersson tog tillfället i akt att markera missnöje med ett i praktiken meningslöst krav. Riksdagen är landets viktigaste forum och bör inte nedgraderas till att bli en plats för uppmärksamhetssökande.

Därför är det rätt av regeringen att i den nu lagda propositionen lägga in en del två som handlar om den kommande förändringen som på allvar kommer att förändra arbetsförmågebegreppet.

Det är Försäkringskassans, Socialstyrelsens och Arbetsförmedlingens arbete som påbörjades 2010 och som presenteras i januari 2013 som faktiskt kommer att spela roll. Inte oppositionens meningslösa återgång till precis lika dåliga regler som idag.