Den 11 september 2001 flög två passagerarflygplan in i World Trade Center på Manhattan i det mest spektakulära terroristdåd som världen skådat. Två plan till kapades och störtade, det ena i Pentagon. Nästan 3000 oskyldiga människor förlorade sina liv.
Attacken startade en kedjereaktion som ledde till två krig och satte sin prägel hela det gångna decenniet. I Afghanistan berövades terroristerna snabbt sin fristad men vägen till stabilitet har visat sig vara vindlande och lång. I Irak gick USA vilse efter segern över Saddam Hussein och fick se sin ställning i världssamfundet devalveras. Först mot årtiondets slut fick man uppleva en vändning till det bättre – samtidigt som ekonomin började utvecklas åt motsatt håll.
Nu har det gått tio år sedan al-Qaidas attack mot några av det öppna samhällets främsta symboler, och mycket på den internationella scenen har förändrats:
1. al-Qaida har kuvats men terrorismen förblir ett hot. I maj dödades Usama bin Ladin av en styrka från Navy Seals, som slog till mot hans gömställe i pakistanska Abbotabad, men redan dessförinnan var al-Qaida klart försvagat. Man har inte lyckats agera på amerikansk mark efter 2001 och stora delar av terrornätverkts ledarskikt är utslaget. al-Qaida förmår fortfarande mörda medmänniskor i Mellanöstern, inte minst i Irak, men på grund av sådana dåd har man också förlorat mycket av stödet som en gång fanns.
Det ljusa perspektivet: Antiterrorarbete kan uppnå framgång. Det mörka: al-Qaida och likasinnade kan fortfarande inspirera enskilda eller celler av fanatiker, och inget fritt samhälle kan skydda sig till 100 procent utan att friheten går förlorad på kuppen. Vaksamhet och kamp mot terror blir en del även av framtiden, men metoderna måste luta sig på mycket mer än arméer.
2. Arabvärldens sak är vår. En gång kunde Västvärlden tänka på Mellanöstern, Nordafrika och Västra Asien i termer av någonting långt där borta. Inte längre. Vad som där sker får snabbt följder här, och det ligger i vårt egenintresse att främja deras utveckling, frihet och demokrati. Vi vill ha nya handelspartner. Vi vill ha allierade i kampen mot extremism och terror. EU och USA kan inte ta plats i förarsätet när de nyfria staterna söker sin väg, men blir vi ombedda att skjuta på gör vi klokt i att sätta skuldrorna till.
3. Den amerikanska drömmen är att kunna betala räkningarna. Krigen och terrorbekämpningen har kostat USA svindlande summor. Det talas om allt mellan 1300 och 4000 miljarder dollar. Ändå är de indirekta kostnaderna säkert större än de direkta. Ekonomin kom ur fokus och det fanns inte ork att ta svåra strider även på hemmaplan.
Låga räntor fick elda på lånekulturen, skatter sänktes utan besparingar och nya utgifter klubbades. Strukturreformerna och investeringarna uteblev. Underskott hade det blivit hur som helst, men nu blev det etter värre. Jag fortsätter att tro att USA kommer tillbaka tack vare sin framåtanda, framtidstro och dragningskraft, men nu lär man vara groggy ett tag.
4. Den europeiska drömmen är att någon annan ska betala räkningarna. Samtidigt bevisar EU att man inte behöver ha huvudansvar för två krig för att köra finanserna i botten. Tyskland, som anses vara bäst i klassen och förväntas ta notan varje kväll, har en statsskuld vars andel av ekonomin är dubbelt så stor som den svenska. Regeringar har inte vågat tala klarspråk med sina medborgare. Lissabonstrategin för växt och produktivitet ligger i ruiner. Ett antal små länder gör väl ifrån sig men sammantaget får den europeiska krisen den amerikanska att se rätt avundsvärd ut. Medan amerikanerna tänker på framtiden går européernas tankar till den tid som flytt.
5. Mittens rike är i händelsernas centrum. Både Kina och USA har ägnat sig åt att köpa, men medan USA köpt kinesiska varor har Kina köpt amerikanska statsobligationer. Det har hjälpt till att hålla räntorna låga och lånen höga i USA. Det lär ta minst ett decennium innan Kina blir världens största ekonomi, men man är redan världens största fordringsägare. Tillsammans med andra utvecklingsländer står Kina numera för över hälften av världens samlade tillväxt. Levnadsstandarden är fortfarande klart högre i Väst, men det är i utvecklingsländerna som den ökar. Var finns då initiativet?
6. Stormakterna kämpar om att slippa. Under det kalla kriget pågick en evig tvekamp om hegemonin mellan USA och Sovjetunionen. Men vem vill ha makt och ta ansvar för världsordning och säkerhet i dag? USA längtar hem för att vila och spara pengar, och Sovjet har stängt butiken. ”Kina rustar upp och gör affärer men visar inget intresse av att göra erövringar eller att sprida något politiskt evangelium.” Ryssland har fantomsmärtor i sitt imperium och går hårt fram mot små grannar men agerar inte globalt. EU har varken beslutsamhet eller resurser. Stormaktskampen går numera ut på att slippa ha världsherravälde.
