Utskälld av allmänheten och utmanad av en samlad opposition. Inget inslag i alliansregeringens politik har väckt så starka känslor som den reform av sjukförsäkringen som inleddes 2008. Stundtals har inslagen i medierna närmast haglat. Enskilda personer har framträtt med starka berättelser, men upprördheten har också tagit sig organiserade former som i Påskupproret.

Partierna till vänster har använt sjukförsäkringen som hävstång för att knipa poäng på regeringens bekostnad. Det typiska angreppssättet har varit att regeringen är helt på det klara med hur reformen drabbar de allra svagaste, och att just detta är syftet. Som Håkan Juholt uttryckte sig inför en sammandrabbning i riksdagen förra året: ”Att klyftorna växer och skyddsnäten försvagas är ingen slump utan resultatet av en medveten politik.”

Det är bara för lågt, men det är en hämningslöshet som lönat sig politiskt. I denna fråga har regeringen inte förlorat problemformuleringsprivilegiet (den som kan jobba ska jobba eller söka jobb), men väl kampen om problemlösningen.

Fast regeringen har ingen anledning av huka i snålblåsten. Tvärtom, sjukförsäkringsreformen är en av de viktigaste som Alliansen har genomfört och den är en framgång på det stora hela. Resultatet har två sidor. Den har minskat kostnaderna med 30 miljarder kronor per år i förhållande till läget före reformen. Det är pengar som nu kan användas för andra goda ändamål. På ett annat plan har reformen bidragit till att människor som tidigare var dömda till utanförskap får chanser att komma tillbaka.

Det är tufft men åtskilliga kommer faktiskt tillbaka. Av den statistik som socialförsäkringsminister Ulf Kristersson redovisat framgår att av de 14 200 som lämnade sjukförsäkringen för två och ett halvt år sedan återfinns hälften inte längre i systemet, varken som sjukskrivna eller förtidspensionerade. En del har kommit tillbaka i arbete och andra har kommit närmare arbetsmarknaden (DN 27/9).

Stolthet över detta ska förstås förenas med ödmjukhet. Människor kan komma i kläm både av det skälet och som en följd av ärendemängden (100 000 läkarintyg per år).

Införandet av en bortre gräns för sjukförsäkringen är en grundbult i reformen. Att avskaffa den gränsen är ett bärande inslag i Socialdemokraternas politik och budgetförslag, andra är att höja ersättningen till 80 procent under hela sjukskrivningen samt höja taket för 80 procents sjukersättning till 29 700 kronor.

Det finns argument för och emot 80 procent, men att avskaffa den bortre gränsen är dålig ekonomisk hushållning. Doktor Löfvens recept är också ett recept för det växande utanförskapets återkomst.