Hunter S Thompson kunde aldrig åka till Stockholm. Men vilket knäck det hade blivit. Han hade känt sig hemma i den här valrörelsen.

Gonzojournalistikens gudfader är i Sverige mest känd för Fear and Loathing in Las Vegas, som filmatiserades enastående potent och påtänt av Terry Gilliam 1998, med Johnny Depp i huvudrollen. Den stora insatsen inom politisk bevakning skedde dock i presidentvalet 1972, som han bevakade i en serie artiklar för magasinet Rolling Stone, vilka sedan gavs ut i Fear and Loathing on the Campaign Trail ’72.

Årets val är som gjort för Thompson. När Ilija Batljan och Carin Jämtin, Stockholms ledande socialdemokrater, föreslog kommunala concierger i kollektivtrafiken, eller när stockholmaren Esabelle Dingizian, Miljöpartiets kulturtalesrör, propagerade för cirkuskonster i äldrevården, skulle han ha agerat rutinerat. Butlers i tunnelbanan och clowner på hemmet – det låter ju exakt som en vanlig dag på meskalin.

Thompson pressades förresten hårt om just det när han år 1970 kandiderade till jobbet som sheriff i Pitkin County, Colorado, med bland annat avkriminalisering av narkotika på plattformen. Hans löfte till oroliga väljare blev slutligen att åtminstone själv låta bli meskalinet. På arbetstid.

Han hade nog hoppats mycket på Jämtin. Men antagligen hade han blivit besviken när han fått veta att hennes föreslagna ”holkprogram” i huvudstaden, som ju kan låta lovande, i själva verket gäller ”fåglar och fladdermöss”.

Besvikelsen skulle nog ha blivit ännu större om han hört den enligt egen utsago yrkeskriminella hip-hop-gruppen Kartellen definiera rödgrön politik på singeln Bort med Alliansen. Den har budskapet att man ska rösta rödgrönt så att inte ”a-kassan försvinner, bidrag försvinner” för ”bröderna på kåken” och ”han som säljer gram”.

Vilket förvisso är helt i linje med att Thomas Bodström, Stockholms rödgröna justitieministerkandidat, sitter i kortbyxor på Dunkin’ donuts i Pittsfield, Massachusetts, och sköter sin valrörelse via Facebook, men ändå är lätt överdrivet.

Hade Hunter S Thompson haft möjligheten skulle han också enbart ha Facebookat med hemmakontoret. Ofta fick redaktörerna nöja sig med textfragment. Ibland kom det bara fakturor. Som sagt, Hunter S Thompson hade kunnat göra underverk med det här valet.

Han hade nog också följt Stockholms ledande miljöpartist Yvonne Ruwaida med visst intresse. I och för sig hade han nog tyckt att enbart stoppa Förbifarten hade varit lite väl defensivt. En bilfri stad var ett stort inslag i hans egen valrörelse 1970. Han lovade inget mindre än att bryta upp alla gator i Aspen med tryckluftsborr och använda asfalten till att bygga parkeringsplatser långt utanför stan. Här vill dock MP dra gränsen än vidare, med sitt förslag om femårigt stopp för nybyggnader av externa köpcentra. Men det hela hade nog ändå bedömts ligga tillräckligt nära idéerna i hans egen Freak Power ticket för att vara intressant.

Nej, Hunter S Thompson kom tyvärr inte till Stockholm. Han tog livet av sig 2005. Men vilken text det hade blivit. Han hade hanterat utspelen ytterst kompetent. Som han sade själv: When the going gets weird, the weird turn pro.