Grundlagsutredningens förre ordförande Lars Engqvist beskrev utredningen som ett författningspolitiskt haveri ( DN Debatt 30/10 2007). En trolig förklaring till det utbrottet var att Göran Perssons gamla kompis upprördes över att han, förlåt, utredningen hade sidsteppats av Ansvarskommittén.

Sidsteppad var inte ordet för dagen när Grundlagsutredningen igår gick i mål. Tvärtom har Per Unckel gjort ett imponerande jobb som Engqvists efterträdare. Även om det bland ledamöterna muttrades om små steg.

Men nog är det förträffligt att KU jämställs med JO och JK vad gäller rätten att få ut och nagelfara handlingar från regeringskansliet. Särskilt mot bakgrund av granskningen av regeringen Perssons hantering av flodvågskatastrofen och dito inlåsta tsunamiband.

Socialdemokraten Lena Hjelm-Walléns snyftis om att regeringsformen har tjänat oss väl, får stå för henne. Lättare har jag att köpa hennes tal om att ”detta är vad en modern tid kräver”. ”Detta” syftar på ett av utredningens tyngsta och viktigaste förslag. Går allt som det ska får domstolarna från årsskiftet 2011 ett eget kapitel i grundlagen. Den dömande makten skiljs då på ett synligt sätt från övrig myndighetsförvaltning, som förekommer i exempelvis Domstolsverket eller hos Socialstyrelsen. Äntligen markeras alltså rättskipningens särställning och betydelsen av oberoende och självständiga domstolar.

Samtidigt begränsas regeringens möjligheter att i en helt sluten process tillsätta landets högsta domare. Dessutom får riksdagen inflytande i urvalsprocessen. Det är så klart välgörande om misstankarna kan rensas ut att dessa för rättsstatens funktion avgörande befattningar inte tillsätts som belöning för visad inställsamhet mot den regering som för tillfället sitter på den politiska makten.

Visst gör utredningen ett stort nummer av att det så kallade uppenbarhetsrekvisitet som sossarna införde för över 30 år sedan nu slopas. Men faktum är att denna juridiska figur har överlevt sig själv i och med att den inte får tillämpas på EU-rättsliga lagar som gäller här. Ändå ligger det förstås något symboliskt mycket tilltalande i att domstolarna får rätt att underkänna lagar som strider mot grundlagen även när ”felet” inte är uppenbart.

Utredningen föreslår visserligen att personvalsspärren på orimligt höga åtta procent för att komma in i riksdagen sänks till fem procent från 2011, då hela grundlagspaketet är tänkt att sjösättas.

Men som utredningens ordförande krasst påpekade finns det inget som hindrar riksdagen från att sänka (eller helt avskaffa?) spärren redan till nästa val. Varför inte göra det? Ett bättre sätt att vitalisera demokratin har i alla fall jag svårt att komma på.

Ett steg i samma riktning vore att införa skilda valdagar för kommun och riksdag. Det förslaget lägger tyvärr inte utredningen. Eventuell demokratihunger på lokal nivå förväntas i stället mättas genom en öppning för fler lokala folkomröstningar.

Summa summarum förtjänar utredningen beröm. Jag minns pressträffar med grundlagsutredningar som i efterhand närmast ger associationer till skokastningen mot den avgående presidenten George W Bush. Så inte igår. Trots skarpa politiska motsättningar i integritetsfrågorna uppmanar de sju partierna regeringen att inte söla med att få en grundlagsreglering av integritetsskyddet på plats.

Bara det är en stor sak.