Man kan säga mycket om den svenska lagboken, men särskilt mycket patos och inlevelse bjuder den inte på. De flesta reglerna är påtagligt torrt och avskalat formulerade, hur viktigt deras innehåll än är. När jag läste juridik utvecklade jag därför en varm relation till de få paragrafer som finns kvar där språket tar fart och läsaren genast känner att innehållet faktiskt handlar om någonting viktigt.
En av mina absoluta favoriter var domareden, som alla nya domare sedan 1734 högtidligt har fått svära. Men om Domarlagsutredningen (SOU 2011:42) får som den vill ska eden avskaffas och ersättas med ytterligare en själlös uppräkning av torra ord. Det vore en stor förlust på många sätt.
Domareden handlar i all sin stillsamhet om något viktigt, nämligen vilka karaktärsdrag vi vill inskärpa i en yrkeskår som kan påverka människors liv som få andra. Många av mina kurskamrater som har blivit domare har berättat hur högtidligt det kändes när de med formuleringar som har rötter i Magnus Erikssons landslag fick lova och försäkra på heder och samvete att ”i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike” och att ”aldrig lag vränga eller orätt främja”. De kände hur de blev en del av en lång och förpliktande svensk rättsstatstradition.
Visst, språket är här och var ålderdomligt, och ja, några delar har förlorat lite i aktualitet. Men bara för att det inte är så självklart vad det betyder att ”ej den saker göra, som saklös är” måste man inte stryka hela eden. I en uppräkning i utredningen av möjliga alternativ finns en försiktig modernisering som hade löst problemet: ”ej den skyldig göra, som oskyldig är” går nog både att förstå och sympatisera med.
Vad våra lagstiftare borde inse är att rättsstaten byggs av betydligt mer än ord. Reglerna må vara stommen i ett välfungerande rättssamhälle. Men man får inte oberoende och rättvisa domare bara för att man med torr och saklig prosa skriver att det ska vara så, vilket många av världens mindre nogräknade stater är alltför tydliga exempel på. Det krävs också att man odlar en känsla, en stolthet, en yrkestradition. Sådant är kopplade till vissa saker, som medvetet och undermedvetet formar och upprätthåller en kultur. En viktig beståndsdel i det är just den högtidliga, lite ålderdomliga domareden.
Det är förvisso inte något fel på innehållet i utredningens förslag till ny ed. Det är bara så vansinnigt tillrättalagt och tråkigt, uppbyggt som det är med korthuggna meningar som inte hämtar någon inspiration från de tidigare formuleringarna.
Jag skulle vilja föreslå en ed som ger lite välbehövlig gåshud, både hos den som avlägger den och hos juridikstudenten som undrar vad han har givit sig in på. Jag har faktiskt ett förslag: behåll eden som den är! Den svenska rättsstaten blir fattigare utan den.
