Plötsligt händer det. Av alla bakrutor på en hel parkering är det din som träffas av höststormens flygande skylt.
Plötsligt händer det. En dag i maj går din make till doktorn och till jul är du änka. Med era lån.
Plötsligt händer det. Du lånar ut din bil till din son och oturligt nog kommer den i närkontakt med en annan bilist.
Ja, plötsligt händer det fruktade och oväntade. Och inte har du någon trissvinst som ligger och skräpar på bankkontot heller. Vad du däremot har är – förmodligen – en försäkring.
Så här beskrivs Försäkringens idé på branschorganisationen Försäkringsförbundets hemsida:
”All försäkring bygger på möjligheten att på ett affärsmässigt sätt använda vetenskapliga beräkningsmetoder för att solidariskt fördela risk och därmed erbjuda det försäkrade kollektivet ekonomiskt skydd till låga kostnader.”
Försäkringen är alltså ett sätt att hjälpas åt. Förutsättningen är dock att det görs med en nypa realism snarare än fromma förhoppningar. Eller, som Försäkringsförbundet skriver: tillvägagångssättet måste vara ”affärsmässigt”. Det vill säga gå ihop ekonomiskt samt baseras på ”vetenskapliga beräkningsmetoder”. Utan sådana vore det inte mycket bevänt med affärsmässigheten.
Få lär vilja teckna försäkringar vars premier grundas på fördomar, lösa antaganden eller magkänslor. Inte heller tycker väl någon att det är en bra idé att bortse ifrån viktiga faktorer.
Men, det är just vad EU-domstolen har bestämt att vi måste göra. Från och med nästa år får kön inte längre utgöra grund för beräkningen av premier (Ekot 1/3).
Redan sedan 2007 finns det förvisso ett EU-direktiv som förbjuder försäkringsbolagen att använda kön som faktor. Dock har förbudet kompletterats med ett undantag, nämligen att man får använda även kön som faktor om man har ”tillförlitlig och offentliggjord statistik” att stödja sig på (Göteborgs-Posten 1/3).
Ett vettigt undantag kan man tycka. När vi nu vet att unga män till exempel är mer olycksdrabbade i trafiken är det väl rimligt att de ”drabbas” av lite högre försäkringspremier? På samma sätt är det rimligt att förväntad livslängd (längre hos kvinnor) tillåts påverka en livförsäkringspremie.
Resultatet av EU-domstolens beslut blir istället att undantagen förbjuds. Det innebär att unga kvinnor (vanligen fina på att undvika olyckor) framöver kan förvänta sig att få betala betydligt mer än de hittills gjort för sina bilförsäkringar, åtminstone om man ska tro brittiska tankesmedjan Open Europes beräkningar.
EU-domstolen har gått på generaladvokat Juliane Kokotts rekommendationer. Hon har skrivit att det finns ”otillräckliga bevis för att kvinnor lever längre eller att män kör sämre bara för att de biologiskt är män eller kvinnor”. Kön må vara en behändig etikett, men den är inte ursäktad för det, menade hon. (SvD.se 1/3)
Vilken märklig argumentation. Självklart kan man diskutera huruvida kvinnor är biologiskt dömda att köra mer försiktigt eller om unga män fostras att ta risker. Självklart kan man fundera på om män är biologiskt dömda att dö före kvinnor, eller om kvinnor skonas från risker som gör deras förväntade livslängd längre. Och självklart är inte alla kvinnor och män dömda att vara som generaliseringen.
Men försäkringar är inga diskussionsklubbar. Här söker vi inte sanningen om mannen och kvinnan. Här ifrågasätter vi inte könets existens. Här söker vi affärsmässiga och statistiskt säkerställda antaganden, till kollektivets ekonomiska fromma.
En del anser säkert att unionen härmed har blivit mer jämställd och mindre könsdiskriminerande. Själv tycker jag mest att den har blivit mer korkad.
