Valfrihet är inget av tradition omhuldat ord i det politiska Sverige. Det hamnar ofta i sammanhang där valfriheten antas vara endast vissa förunnade. Därefter antas att det är dessa vissa som förespråkar valfriheten – för sig själva. En del av denna misstänksamhet kunde skönjas under gårdagens presskonferens där Alliansen i Stockholms läns landsting aviserade ett antal förändringar i Vårdval Stockholm.

För många är den där föreställningen djupt rotad, tanken att när valfrihet råder måste det vara fara å färde. Ett mycket enklare sätt att förhålla sig skulle kunna vara följande: Om kurvorna pekar uppåt och människor är nöjdare så är det kanske en bra sak?

Nå. Sällan är väl allt frid och fröjd ett halvår efter en större reform. Hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Filippa Reinfeldt konstaterade igår att det inte ens är troligt att man landar hundraprocentigt rätt från dag ett. De barnsjukdomar som upptäckts sedan starten i januari ska således avhjälpas genom förändringar som klubbas om två veckor och även fortsättningsvis ska Alliansen utvärdera och justera reformen.

Det gäller att hålla isär begreppen. När man nu jämnar ut åldersviktningen för att nå fram till patientgrupper, ofta utomeuropeiskt födda, som drabbas av åldersrelaterade vårdbehov tidigare i livet så kommer detta för tillfället att innebära mer intäkter för mottagningar i Botkyrka, Upplands-Bro eller Nykvarn eftersom många ur denna patientgrupp får sin vård där. Detta ska dock inte förväxlas med att Alliansen i landstinget gör en satsning mot dessa områden eller att de pekar ut invandrare, vilket s-kvinnornas Nalin Pekgul genast anklagade dem för. Individen och patienten är den styrande faktorn i Vårdval Stockholm – inte hans eller hennes adress. Alliansens ambition framöver är att stärka sambandet mellan patientens behov, diagnos och resultat och ersättningen till vårdgivarna. Det är dina pengar, dina behov och din vård.

Redan nu syns att människor har börjat upptäcka det fiffiga med valfrihet. Cirka 10 procent av stockholmarna har valt andra mottagningar än den på bostadsorten. Egentligen är det absurt att ett vårdval anpassat efter vad som bäst passar våra personliga cirklar och rutter genom vardagen tidigare mest gav vårdgivarna besvär. Vad är nyttan med ett sådant system?

Så länge kurvorna pekar uppåt finns inget att tveka om. Vårdvalet är här för att stanna.