Under söndagen dödades 140 protesterande syrier av diktatorns trupper. Men förtryckets armar når också till Sverige. Regimkritikern Iman al-Baghdady flyttade hit för ett år sedan. Sedan april har hon mottagit två hotbrev, innehållande uppgifter som bara syriska myndigheter kan känna till. Breven krävde al-Baghdadys tystnad, och lovade att både hon och familjen i Syrien skulle komma att få lida om hon fortsatte kritisera landets ”store ledare”. Vem som skickat breven är inte säkert, men mycket tyder alltså på att syriska ambassaden i Stockholm måste ha varit inblandad.

Att utländska ambassader spanar på regimkritiska medborgare även utanför landets gränser hör inte till ovanligheterna. För oppositionella iranier i Sverige är det vardagsmat. Det är allmänt känt att den som demonstrerar vid ambassaden på Lidingö måste täcka ansiktet för att skydda sig från hot mot både sig själv och släktingar i hemlandet.

Även Vitrysslands ambassad är känd för att hålla koll på regimkritiker i exil. För omkring två år sedan greps en kinesisk man misstänkt för spionage för den kinesiska säkerhetstjänstens räkning. Listan kan göras lång.

Enligt Säpos bedriver ett tjugotal diktaturer flyktingspionage i Sverige med sina respektive ambassader som främsta plattform. Det innebär alltså att samma förtryck som människor världen över flytt till Sverige för att undkomma förföljer dem även här.

Men vår grundlagsskyddade yttrandefrihet måste gälla för alla. Att den som har ägnat sig åt flyktingspionage åtalas och utvisas räcker inte, då det troligtvis oftast handlar om institutionaliserad och organiserad verksamhet.

Då politiskt spionage mot personer i exil upptäcks måste UD markera starkt mot det berörda landets ambassadör, och förklara att konsekvenserna för landets relationer till Sverige kommer att bli allvarliga. Allt annat vore att låta diktaturer trampa på vår grundlag.