I globaliseringens tidevarv är Nordkorea en fullständig anakronism, en restprodukt från kalla krigets dagar. Regimen har aldrig haft något bäst-före-datum men ännu vet vi inte när dess värst-före-datum kommer att inträffa. Över huvud taget vet vi extremt lite om Kimdynastins land. Nordkorea är synonymt med slutenhet.

Det hemkokta kommunistiska systemet har bara ett syfte, att bevara makten och härligheten åt den härskande eliten. Cirklarna rubbas inte av att människor svälter ihjäl. Parollen skulle kunna vara: Folket, det är inte vi.

Genom sin nyckfullhet är landet ett hot mot den internationella säkerheten, men paradoxalt nog är det bara genom stöd utifrån som regimen överlever. Med hot om våld är det emellertid möjligt att komma långt och särskilt om man kryddar arsenalen med kärnvapen.

I våras sänkte man ett fartyg tillhörande den sydkoreanska marinen. 46 sjömän dog. Igår sköt Nordkorea granater mot den sydkoreanska ön Yeonpyeong. Elden besvarades. Det hela var över på en dryg timme. Men det är inte över. Tekniskt sett befinner de båda koreanska staterna sig fortfarande i krig med varandra och utvecklingen riskerar att få en egen otäck dynamik.

Anfallet kan vara en del i maktkampen om vem som ska efterträda diktatorn Kim Jong Il. Det kan vara initierat av favoritsonen Kim Jong Un för att stärka sin position, men det kan också vara motståndare i kampen om makten som ligger bakom.

Det har spekulerats i att ledarbytet skulle följas av ekonomiska reformer. Kina trycker på i den riktningen. Kina vill till varje pris undvika ett regimsammanbrott med åtföljande kaos och flyktingströmmar. Det är också ett skäl till att man fortsätter att vara familjen Kims bäste vän och säkerställer att inga internationella sanktioner biter.

En annan tolkning är att attacken ingår i Nordkoreas försök att skrämma Sydkorea i en gränstvist som också bidrar till konfliktens komplexitet (en sydkoreansk flottövning pågick). Men den kan också vara ett svar på ett utspel från den sydkoreanske försvarsministern att USA borde stationera taktiska kärnvapen i Sydkorea.

En fjärde möjlighet är att Nordkorea följer upp förra veckans uppvisning av en i väst tidigare okänd upparbetningsanläggning för uran med traditionell eldkraft i syfte att få igång det utpressningsspel som under flera decennier har varit så lönsamt. Kina manar till försök att återuppta förhandlingar medan USA strävar emot.

Men det kan också handla om något helt annat. Nordkorea är landet som Gud glömde. Tyvärr tillåts inte vi glömma Nordkorea.