”Det skall i princip vara lika naturligt att barnen vistas en del av dagen hos den ena makthavaren – samhället – som hos den andra – föräldrarna.’’ Så såg dåvarande Fpu och ordförande Per Gahrton på vikten av offentliga daghem och förskolor i slutet av 1960-talet.

Den unge Gahrtons försvarstal för det offentligas rätt till samhällets yngsta gestaltar på ett bra sätt var debatten för valfrihet och konkurrensutsättning en gång började.

I Karin Svanborg-Sjövalls bok Kentucky fried children – Om den svenska valfrihetens rötter – och dess fiender (Timbro) tas läsaren med på resan från 1960- och 1970-talen, där valfrihet bara var något som välbärgade kunde köpa sig, till dagens valfrihetsdebatt.

Boken kommer i rätt tid. SNS rapport om konkurrens i välfärdssektorn, kritiska inlägg om valfrihet på såväl borgerliga som socialdemokratiska ledarsidor och dessutom skeptiska debattinlägg från olika forskare har bäddat för ett välbesökt möte när boken presenteras idag.

När valfrihetskritikerna gett sig på dem som förespråkar konkurrensutsättning har de ständigt påstått att själva bevekelsegrunden för valfrihetspolitiken är ekonomisk. Borgerlighetens spariver i kommuner och landsting utpekas som utgångspunkt för konkurrensutsättning, avknoppningar och privatiseringar.

Detta har besvärat och irriterat dem som välkomnar utvecklingen. Dels beroende på att siffror på oförändrade offentliga kostnader skulle underminera valfrihetsreformerna, dels för att bevekelsegrunden var värderingsmässig mycket mer än ekonomisk.

Tack och lov är samhälls- och debattklimat idag annorlunda än när de första tankarna om valfrihetsreformer tog form. Det är gott att Palmecitat, som ’’Kentucky fried children’’ från 1984, har blivit kuriosa och att en person som Per Gahrton inte längre är vägledande för Folkpartiets unga.

Men för att rätt värdera den valfrihet som vi idag tar för givet är det nyttigt att påminnas om vad den ersatte.

Gahrtons maktanalys i citatet ovan är lika förfärlig som belysande. 1968 var den gängse politiska analysen att maktkampen stod mellan å ena sidan det privata, som familj och civilsamhället, å andra sidan den politiska makten. Till skillnad från idag var dock slutsatsen att makt måste flyttas från civilsamhället till den politiska sfären.

Med den sociala ingenjörskonsten som ideal skulle politiker styra mest möjligt i våra liv. De antogs helt enkelt veta bäst och vara särskilt väl ämnade att lägga våra liv till rätta. Ju viktigare frågor desto mer politik.

Anna Hedborg tillfrågades 1986 som LO-ekonom varför facket inte ville se en avreglerad barnomsorg.

’’LO är mycket tveksam till privatisering av sociala tjänster. Då gäller det själva livet och det bör samhället ta hand om’’ var hennes lakoniska svar.

Utgångspunkten för valfrihetsdebatten är att det viktigaste, själva livet, ska vi medborgare själva bestämma över. Därför är det värdefullt att ständigt framhålla att valfrihet och avreglering är en tydlig värderingsfråga. Den ekonomiska aspekten är sekundär.