Elise Claeson är fri skribent och medverkar bland annat i Läkartidningen.
Kolumn | Tidens värden
I söndags, på fjärde advent, presenterade ärkebiskopen en naturtrogen skulptur av jungfru Maria, Den Heliga Modern, i Uppsala domkyrka. På bilden i SvD Kultur (18/12) ser hon vanlig och mänsklig, nästan kusligt levande, ut. Hon är en medelålders kvinna med riktigt hår och riktiga, tidlösa kläder.
Tydligare än så kan det inte sägas. Vår mammabild är i högsta grad levande. Mamma är en kvinna av kött och blod - inte en social konstruktion, inte utbytbar mot pappa. Feminismens mammabild är på väg ut. I dag vet vi att kvinnor verkligen föds till kvinnor och att alla människor föds av kvinnor.
Även Gud insåg att hans son bara kunde bli en människa om han hade en mamma. Julevangeliet är den underbara berättelsen om hur Guds son fick en alldeles vanlig mamma (och en vanlig plastpappa). Det är helrätt att presentera en mänsklig och moderlig Maria till jul.

K G Hammar är känd för sin trendkänslighet. Vi minns hans
flirt med den hippa gayrörelsen i utställningen Ecce Homo i domkyrkan för några år sedan. K G Hammar har en tendens att bekräfta samtiden i domkyrkan. I år är det mamma som gäller.
En mammatrend sveper genom världens mest jämställda land. Plötsligt blev alla kända svenska kvinnor mammor. Kvälls- och veckotidningarna är fulla av mammautvik och mammatips. En ny och framgångsrik tidning heter - Mama.
”Mamma - värd en historia” är rubriken på Damernas Världs sammanfattning av bokhösten (1/2006).
Lena Einhorn fick Augustpriset för en bok om sin mamma, Ninas resa (Norstedts, 2005), som blev en film med samma namn.
Den bästa av mödrar, Finlands kritikerrosade Oscarsbidrag om ett finskt krigsbarn och hans svenska fostermamma, är kanske det mest hjärtknipande inslaget i mammatrenden. Mammor, som älskar andra mammors barn lika mycket som sina egna, är ibland mer än vad vi tål. Jag har aldrig gråtit så mycket på bio (min egen mamma var krigsflykting från Finland).

Som en motvikt till mammagullandet har Pelikanen,
Strindbergs elaka dissekering av modersrollen, spelats på Teater Galeasen under hösten. Mamma Elise (!) ger sina barn för lite mat och kärlek och gör dem ofullgångna, livsodugliga. Strindberg vill varna oss (Mig? Jag skriver en bok om moderskap.) för en överdriven moderskult. Mammor kan också vara förtryckare, avsiktligt eller oavsiktligt.
Kanske anade han att Moder Svea skulle materialiseras i Alva Myrdal, folkhemmets egen sociala chefsingenjör och stormorsa. Kanske anade han att den vanliga mamman skulle fulas ut och ersättas av ”fostrarinnor i storbarnkammare” och genuspedagoger.
Inför julen 2005 har vi fått förslag på kommunala supernannies från fp och kd. Den politiska eliten håller envist fast vid Alva Myrdals samhällsmamma, ett effektivt proffs som ska fostra rätt slags människor. De riktiga mammorna är otidsenliga amatörer, som älskar för mycket och tänker för lite på sina pensionspoäng. De borde jobba mer och betala mer skatt så att fler supernannies kan anställas. Men innerst inne vet vi,
precis som Gud, att det är hos oproffsiga mammor som Maria, som vi har störst chans att bli bra människor.
God jul, alla amatörmammor.