Sverige har aldrig tvekat inför förbud. Här var det tills nyss omöjligt att köpa Alvedon på en söndag. Här var det en stor frihetsreform att medborgarna fick rätt att bygga ett litet skjul på den egna tomten. Här kan en krögare bli straffad för att gästerna börjar dansa spontant vid bardisken. Och här kan dubbdäck vara förbjudna på enskilda gator i värsta halkan.
För besökare kan detta vara förvånande. Inte minst för att svenska förbud kan vara kontraintuitiva. Som när det gäller prostitutionen, där vi har kriminaliserat enbart den ena parten – köparen – i affärsuppgörelsen.
Svensken tycks heller inte nöjd med de offentliga förbuden, utan accepterar gärna påbud även från arbetsgivare, hyresvärdar och andra. Således kan man råka illa ut för att ha rökt cigaretter på sin egen balkong eller för att ha använt snus på jobbet.
Ett är dock tillåtet. Till skillnad från i nästan alla andra europeiska och nordamerikanska stater får man i Sverige köra bil och fingra på sin mobiltelefon samtidigt.
På ett sätt känns det typiskt för vårt land. Missar man sopsorteringen får man sitta på fästning med vatten och bröd, men gör man något allvarligt, som att sitta på motorvägen och spela Angry birds på mobilen, så har staten inga särskilda synpunkter på det.
Igår behandlade riksdagens trafikutskott frågan, och uppdrog åt regeringen att utreda forskningsläget för att återkomma med ett lagförslag senast 2012.
Det finns invändningar. Vårdslöshet i trafik är redan förbjudet, till exempel. Men med den invändningen skulle allt ifrån hastighetsbegränsningar till heldragna streck vara onödiga.
Med regler av den typen kommer en rad tolkningsproblem, som man slipper med ett förbud rakt av. Generella förbud ger heller inte utrymme för övermodiga tonåringar att överskatta den egna förmågan – hur många fler unga män skulle inte tvärsäkert sätta sig bakom ratten på fyllan om det inte vore olagligt?
En mer angelägen invändning är den om gränsdragningar i förhållande till den tekniska utvecklingen. Kan inte en dator på instrumentpanelen vara lika distraherande som en handhållen apparat?
Det är svårt att skapa en teknikneutral lagstiftning när man inte har en aning om vilken pryl som är standard ens om bara ett par år.
Men lagstiftning kan inte vara en fråga bara för idévärlden. Oskicket att sitta och knappa på telefonen kommer på bred front – fyra av tio svarar nu att de sms:ar i bilen, i en ny undersökning av Trygg Hansa. Då är det inte orimligt att lagvägen försöka åtgärda problemet, även om ingreppet inte blir det perfekta. En lag som liknar vad som oftast finns i övriga Europa – ett förbud mot handhållna mobiler – vore gott nog.
Sedan ligger det i sakens natur att alla enskilda överträdelser inte kommer att kunna hindras, precis som varje fortkörning eller felparkering inte kan stoppas. Men det vore en tydlig regel.
Kanske är svenskens problem med regler just detta. Det finns så många och så orimliga, att de vettiga förbuden tappar i värde. Det är steglingsstraff på att inte plocka upp sitt hundbajs, men lagligt att twittra i 110 km/h.
Moderaterna borde åtgärda det, istället för att bromsa mobilförbudet för bilförare.
