Nog är det sexigt med makt. ­ I opposition har moderaterna ofta fått nöja sig med ett par tre reportrar runt bordet, när de har bjudit in till pressträff.

Ödslighet, fika och stenciler:att sitta runt bordet har varit som att statera hos Roy Andersson.

Nu är moderaterna statsministerparti och i går fick medarbetarna bära fram extrastolar.

Fast med sexigheten var det si och så – och undra på det. Mötet handlade om medlemmarnas ­reaktioner på ett material inom partiets förnyelsearbete.

Det hettade till först när Per Schlingmann fick frågan vad gräsrötterna har för åsikt om värnskatten och han levererade en lika kreativ som rak retur:

–Folk har inget emot att ta bort värnskatten.

Då ingrep Fredrik Reinfeldt snabbt och sade att frågan inte är vad medlemmarna vill ha bort (”De vill ta bort de flesta skatter”) utan hur man ska väga värn­skatten mot annat. Det är jobben som gäller och skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare är mycket mer jobbskapande.

–Värnskatten kan bli den del av valmanifestet som vi inte hinner pricka av.

På det stora hela gör medlemmarna tummen upp för den nya m-linjen. Å andra sidan har frågor som försvaret, rättsväsendet och företagarvillkoren inte varit uppe till diskussion.

Per Schlingmann gläds åt att vardagsperspektivet slår igenom hos m, och det är klart att ett parti ska fånga upp människors köksbordsdiskussioner och vara relevant för dem.

Men ta inte miste. Vid köksbord talar man både om stort och smått, och det stora kan vara väldigt viktigt för det lilla.

Om politiska ledare bara hade talat vardag, hade ekonomin då avreglerats och Riksbanken blivit självständig och 90-talet så ekonomiskt starkt? Hade vi kommit med i EU?