Kritikerna ryar om sorteringsskola. Men frågan man ställer sig apropå Jan Björklunds förslag till ny gymnasieskola är inte om han har tagit i för mycket utan om han har varit alltför försiktig.
Att gymnasiet behöver förändras är i alla fall solklart. Idag klarar det varken sin studie- eller yrkesförberedande uppgift. Å ena sidan är många inom högskole- och universitetsvärlden djupt missnöjda med kunskapsnivån hos sina nyinskrivna studenter. Å andra sidan har många yrkeselever fått lära sig för lite för att motsvara vad blivande arbetsgivare rimligen kan kräva.
Och då talar vi ändå om de elever som har gått ut gymnasiet och fått slutbetyg; de är betydligt färre än man skulle önska. Av lagrådsremissen, som Björklund presenterade igår, framgår att bara 68 procent av dem som började gymnasiet 2004 hade fått slutbetyg inom utsatt tid. Efter ytterligare ett år hade andelen ökat till 76 procent.
Omv änt kan man alltså säga att en fjärdedel av 20-åringarna saknar avgångsbetyg från gymnasiet. Här finns en viktig förklaring, utöver den stela arbetsrätten och de höga ingångslönerna, till att så många unga går utan arbete i Sverige. Många kan helt enkelt för lite för de arbeten som står till buds. I länder som Danmark och Tyskland, där yrkesgymnasiet syftar till att förbereda unga för arbetslivet snarare än till att uppfylla vänsterpolitikers jämlikhetsdrömmar, är ungdomsarbetslösheten en bråkdel av vår.
Jan Björklund föreslår nu en mycket tydligare uppdelning i studie- och yrkesförberedande program. Antalet teoritimmar minskar på yrkesgymnasiet, och kursinnehållet i teoriämnena ska skilja sig från det studieförberedande gymnasiets och bli mer anpassat till elevernas förutsättningar.
På motsvarande sätt ökas antalet timmar i de allmänbildande ämnena för dem som går på teoretiska program. Utbildningspolitiken ser verkligheten i vitögat och lämnar one size fits all -tänkandet. Det är utmärkt.
Men som sagt , kanske skulle Jan Björklund ha tagit ännu ett steg. Nu minskas antalet obligatoriska teoritimmar från sammanlagt 750 till 600 på yrkesutbildningarna; det kan fortfarande vara rätt mycket för en den som är utled på allt vad pluggande heter. Här finns ett stort behov av lärlingsutbildningar som komplement.
Och, å andra sidan: Regeringen inför äntligen en gymnasieexamen. För att få ut den måste man bland annat få godkänt på kurser som motsvarar minst 90 procent av de 2500 timmar/poäng som gymnasiet ska omfatta. Men vad är det egentligen för fel på 100 procent?
