Något färre elever började gymnasiets yrkesprogram i höst jämfört med i fjol. Andelen är bara 4 procentenheter lägre, men det räckte för att oppositionen skulle slå på stora trumman och tala om ”ett av Jan Björklunds största politiska misslyckanden”.
Vi får se.
Kritikerna skjuter in sig på att yrkesprogrammen från och med i år inte automatiskt ger behörighet till högskolan och menar att det är därför intresset har svalnat. Men syftet med att ändra programmen har inte varit att öka antalet sökande utan att fler av dem som börjar också ska fullfölja studierna.
Hittills har avhoppen varit massiva. Skoltrötta elever har inte velat ha all teori. Istället har de lagt av och blivit utan såväl slutbetyg som yrkesutbildning och givetvis även behörighet. Den beskäftiga omsorgen uppifrån har hjälpt till att placera dem sist i kön på arbetsmarknaden, och bortåt hälften hamnar i arbetslöshet.
I går kom en dyster påminnelse. Enligt Skolverkets senaste statistik saknar 31 procent av gymnasisterna slutbetyg efter tre års studier. En del når fram till slutbetyget under ett fjärde studieår men runt en fjärdedel kommer inte i mål. Swedbankchefen Michael Wolf, som engagerat sig i att bryta utanförskapet, har talat om ”katastrofala siffror” och vill ha en haverikommission, och han har rätt i att det hela är bedrövligt.
Den höga svenska ungdomsarbetslösheten har flera skäl, men kollapsen för gymnasiet är utan tvivel ett. I länder som Tyskland, Österrike och Danmark, där yrkesprogrammen går ut på att lära sig ett yrke, och där utbildningen sker i nära samspel med arbetslivet, ser situationen helt annorlunda ut.
Det viktiga med det nya gymnasiet är inte om en eller annan procentenhet mer eller mindre söker vissa program utan att eleverna går kvar och skaffar sig den utbildning de så väl behöver. Det ökade yrkesfokuset ökar förutsättningarna, men det behövs uppföljning inte bara i efterskott utan löpande så att brister kan korrigeras. Att hoppas på ett system utan barnsjukdomar är att hoppas för mycket.
Det gäller också att sprida kunskap och väcka intresse för de nya möjligheterna till gymnasial lärlingsutbildning. Försöksverksamheten har gett mycket positiva resultat.
Samtidigt. Inget gymnasium i världen kan kompensera fullt ut för brister som hänger med från tidigare år. Om något är själva grundbulten i en kunskapsskola är det läs-, skriv- och matematikundervisningen i lägre årskurser. Det måste friskolor och kommuner komma ihåg, och Skolinspektionen måste hjälpa dem att minnas.
