Får man porträttera Muhammed med en dynamitgubbe instucken i turbanen?
Tydligen inte.
Den 30 september publicerade Jyllands-Posten tolv karikatyrteckningar av bland annat profeten, efter att en barnboksförfattare hävdat att ingen vågade illustrera hans kommande bok om koranen och Muhammed.
Hets! Hädelse! Avbön! hojtade kritikerna.
Protester framfördes i spalterna och på Köpenhamns gator, och snart blev teckningarna storpolitik. I december gav FN-kommissionären för mänskliga rättigheter den danska regeringen 60 dagar att svara på frågor om religiös tolerans. På julafton kallade vice ordföranden i EU-kommissionen, Franco Frattini, publiceringen ”obetänksam och oklok”, och i mellandagarna kritiserade Arabförbundet Danmark. En muslimsk organisation med 51 medlemsstater hotade med bojkott av Danmark om inte regeringen officiellt ber om ursäkt för publiceringen, och efter nyår drog en muslimsk samarbetspartner sig ur en dansk kulturfestival om Mellanöstern.

Det är helt i sin ordning att visa missnöje genom
att fredligt demonstrera eller att inte handla eller delta - men om man tycker att teckningarna är omdömeslösa eller en hädelse är det Jyllands-Posten och inte Danmark man ska bojkotta. I ett icke-totalitärt land kan och ska inte regeringen styra och ta ansvar för vad som publiceras i medierna.
Den rakryggade statsministern Anders Fogh Rasmussen har trots propåer avböjt att träffa ambassadörer från kritiska arabstater, med argumentet att det skulle vara att acceptera att det är en uppgift för regeringen att näpsa Jyllands-Posten. I stället valde han att översätta sitt nyårstal om tolerans till arabiska och skicka det till Egypten, som tidigare hotat med att bryta de diplomatiska förbindelserna.

Kärnfrågan är yttrandefriheten - och att människor ska vilja och våga utnyttja den.
Det är rätt att idka självcensur för att inte skada andra människor eller driva med deras etnicitet, men det är fel att få avstå från roliga karikatyrer och relevant kritik av andras idéer därför att man riskerar sitt
anseende eller rent av sitt liv. Tecknarna har mordhotats, och efter den bestialiska avrättningen av filmaren Theo van Gogh finns det anledning att ta sådana hot på allvar.
Absurt nog agerar EU, FN och muslimska företrädare som om skämtteckningarna är en större kränkning än mordhoten. Hassan Moussa, som är ordförande i Sveriges imamråd, kallar den danska regeringens försvar av yttrandefriheten för ”trams” (Expressen, 21/12).
Moussa borde tvärtom försvara användandet av skarpa vapen i spalterna, och fördöma att de används på gatan. Det är bara så vi kan uppnå pluralism. Vi måste få skoja om islam, precis som vi gör om kristendom, liberalism eller socialism. Att kritisera och skämta är att ta andras uppfattningar och åskådningar på allvar.

För som komikern Rowan Atkinson sade när han protesterade mot att Storbritannien skulle förbjuda konst och satir om religion, som kan uppfattas som kränkande:
- Rätten att driva med något är mycket viktigare för ett samhälle än rätten att inte bli förlöjligad,
eftersom det första är frihet och det senare förtryck.
Kolumn | Försvar av yttrandefriheten