Låga opinionssiffror och besvärande avslöjanden om lågt internt förtroende lockar till raljans. Men det vore i det här fallet överflödigt.
Håkan Juholts intervjuer, förklaringar och intrasslingar talar för sig och gårdagens opinionssiffror från Novus och TV 4 likaså.
Socialdemokraterna når i undersökningen ny bottennivå. 27,0 procent av väljarna skulle om det vore val idag rösta på partiet. Undersökningen visar också att Alliansen skulle få egen majoritet.
Beskedet från Juholt är likväl att han tror på sig själv och han upprepar att resan framåt går vidare och att såväl han som partiet mår bra. Det är förunderligt hur partiledaren för varje misslyckande blir allt mer övertygad om sin lämplighet.
Det räcker inte med Juholts egen övertygelse, oavsett hur stark den är, så länge väljarna inte delar den.
Efter partiledarens insats i Ekots lördagsintervju (P1 12/11) brast det för partistyrelseledamoten Anders Johansson. I Sveriges numer mest citerade sms meddelade Johansson att hans ’’fina parti’’ på grund av Juholt är i ’’förfall’’.
En vecka senare, i söndagens Agenda (SVT 20/11) var det Thomas Östros tur. Där excellerade han i konsten att besvara en fråga utan att svara på den. Östros besked om eventuellt förtroende för Juholt var tydligt. Även Juholts utspel om lika beskattning av pensioner och löner höll Östros långt ifrån sig, och lät som en överseende och lätt generad lärare:
’’Det är inte möjligt. Det är ju jättestora summor det handlar om’’.
Såväl väljare som partikollegorna håller allt större avstånd till Håkan Juholt.
I en intervju i musiktidningen Novell kallar Mona Sahlin Juholt för gamängpolitiker och menar att alla felmarginaler för hans del är borta. I samma intervju passar hon dessutom på frågan om hon tror att Juholt sitter kvar till nästa val.
Håkan Juholts övertygelse om sin ställning och om valseger 2014 må vara en stark personlig drivkraft. Men för att fler än Juholt själv ska tro på Socialdemokraterna under Juholtsk ledning behövs besked i politiska frågor.
Det är också först då väljarna kan avgöra om Håkan Juholts minimala felmarginaler, orimliga politiska löften och yviga halvsanningar kan blekna i jämförelse med hans politiska agenda.
