Michael Lee White förlorade sitt pass för några år sedan på en flygning mellan USA och Moskva. Nu kan han glädja sig åt att det har kommit till rätta. Fast kanske ändå inte. Ryssland uppger nämligen att man hittat hans pass i en sydossetisk by och att detta är ett bevis på att amerikansk militär stred på georgisk sida.

Premiärminister Vladimir Putin – han som fortfarande är HSB - har dessutom anammat konspirationsteorier på temat wag the dog om att kriget bröt ut för att stärka John McCains aktier i det amerikanska presidentvalet. Men Kreml borde ha rekryterat en annan kandidat i sin propagandakampanj. Michael Lee White undervisar till vardags i ekonomi i Kina och när kriget bröt ut var han i Austin i Texas för att ta hand om sin sjuke far.

Under åren med Putin har Ryssland blivit auktoritärt, mer korrumperat och har vänt taggarna utåt. Ryssland försöker som vanligt att försvara en sjuk sak genom att skylla på Väst. Men faktum är att Ryssland först angrep och ockuperade delar av en grannstat och sedan har ställt sig bakom utbrytarrepublikernas självständighetsförklaringar.

Det är – för att uttrycka sig diplomatiskt – inte acceptabelt.

Lärdomen är att Ryssland inte tvekar att välja våldets väg när det gäller det ”nära utlandet”. Det är som med polonium 210 (som Putinkritikern Alexander Litvinenko mördades med): om man kommer för nära blir man sjuk och risken finns att utgången är dödlig.

Som väntat tog dock EU:s stats- och regeringschefer inte i så man sprack vid gårdagens krismöte. Energiberoendet och behovet av att ha Ryssland med på vagnen i fråga om internationella krishärdar talade sitt tydliga språk. Enligt ett utkast till deklaration uppmanas Ryssland att inte isolera sig. Man gör dock samtidigt den viktiga markeringen att slå fast att alla länder (läs Georgien) har rätt att själva välja sina allianser (läs Nato).

Efter Sovjetunionens fall har det varit öppnafamnenspolitik som präglat Västs förhållningssätt till Ryssland och andra länder i det forna Sovjet­unionen. EU hotar nu med att ompröva den politiken för Rysslands del – samtidigt som relationerna med Georgien stärks. EU vill skicka observatörer till Sydossetien, ska öka biståndet till hela Georgien samt inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal och göra det enklare att få visum till EU.

EU-toppmötet resulterade i hårda fördömanden av Rysslands handlande, men i egen handling är man inte alls lika hård. Det är rätt att stödja Georgien. Det är klok politik att inte slå igen dörren för Ryssland, men det är bara för fegt att inte ställa in EU-Rysslandstoppmötet i november. Nog skulle jag ha önskat att statsminister Reinfeldt låtit mer som utrikesminister Bildt och drivit på för en hårdare EU-linje. Men det finns saker regeringen kan göra på egen hand:

Ta initiativ till en kommission med uppgift att ta reda på vad som verkligen hände vid invasionen av Georgien.

Ta offentlig strid mot den pågående ryska historieförfalskning om kommunismens brott mot mänskligheten och Sovjetnostalgin.

Ompröva inställningen till gasledningen Nord Stream.

Så är det förstås också det där med det svenska försvaret. Och Nato.