Fram tills nyligen har mycket av innehållet i modern psykologi handlat om vad som får oss att må dåligt och brytas ned. Att utreda vad som bygger upp en människa uppfattades länge som mindre relevant. Och att må bra sågs enbart som en omskrivning för att man inte led av något sjukdomssymtom.
Att försöka läka redan öppna sår är naturligtvis viktigt. Men är det inte lika betydelsefullt att hitta strategier för att förebygga psykisk ohälsa?
Tankarna på en ny sorts psykologi, som främst uppehåller sig vid den senare frågan, formulerades redan på 1950-talet av den inflytelserike motivationspsykologen Abraham Maslow, men fick sitt verkliga genombrott bara för några år sedan. Därefter har det gått fort. Den så kallade positiva psykologin tillhör idag de internationellt mest bejublade psykologiska inriktningarna. I Sverige är den ännu relativt okänd.
Positiv psykologi intresserar sig till stor del, men inte uteslutande, för vad som främjar och förhöjer mänsklig lycka. En viktig fråga är vilka institutioner som kan stödja lyckan. Och två av de bästa böckerna på den nya psykologins område är betecknade nog Ed Dieners och Robert Biswas-Dieners Happiness: Unlocking the Mysteries of Psychological Wealth (Blackwell, 2008) och det amerikanska psykologförbundets tidigare ordförande Martin Seligmans Verklig lycka: en handbok i positiv psykologi (Optimal, 2007).
Det är bland annat det här perspektivet som gör den positiva psykologin relevant för oss som engageras av bredare samhällsfrågor. Mycket av det som bidrar till att göra människor lyckliga, nöjdare med tillvaron och därmed starkare som individer är nämligen institutioner och sociala företeelser som entusiastiskt har övergivits. Dit hör exempelvis stabila familjeband, långvariga äktenskap och andra typer av varaktiga förhållanden. Stadiga gemenskaper i allmänhet, kan man säga.
Att leva i ofrivillig ensamhet eller å andra sidan aktivt sträva efter att vara en ögonblicksvarelse befriad från sammanhang är förkrossande för människan. Det är tillsammans med andra, när vi tar vår roll som beståndsdel i en större samhällsväv på allvar, som vi mår som bäst. Martin Seligman visar till exempel att personer som gifter sig och håller ihop är lyckligare än andra. Dessutom är de mer tåliga i olika krissituationer. Institutionen äktenskapet spelar roll; människor i samboförhållanden är mindre nöjda med sina liv än de som inför en gud och församling lovat varandra evig trohet.
Positiva psykologer utreder även vilka karaktärsdrag som har betydelse för vår psykiska hälsa och styrka. I boken Character Strengths and Virtues (Oxford University Press, 2004) kartlägger exempelvis Martin Seligman och Christopher Peterson de olika karaktärsegenskaperna som andra på liknande sätt tidigare systematiskt beskrivit kliniska syndrom.
Fascinerande nog har positiv psykologi på så sätt kunnat ge nytt liv åt den uråldriga diskussionen om det som i tidernas begynnelse kallades dygder. Det visar sig att de gamla så kallade kardinaldygderna – rättrådighet, tapperhet, vishet och måttfullhet samt tro, hopp och kärlek – är lika viktiga för människan idag som någonsin.
Dessa dygder, som tar sig uttryck i goda personliga egenskaper, är vad som rustar oss för livet och hjälper oss mot det inre mörker som i värsta fall kan slå över i depression och andra psykiska sjukdomar. Människor som är hoppfulla, optimistiska och har en positiv syn på åldrandet tenderar dessutom att leva längre än cyniker och pessimister.
Också tron är en relevant dygd idag, men inte nödvändigtvis den gudliga tron. Snarare handlar det om att välja bort värdenihilismen och sedan tro på att livet har mening. Att vara ödmjuk inför att vi är små varelser men samtidigt våga hoppas att vår plats på jorden inte är resultatet av en slump bidrar, enligt den nya positiva psykologin, till högre tillfredsställelse i livet.
Dygder är ytterligare någonting som vi trodde att vi kunde leva utan. En gång uppfattades de som självklara inslag i det goda livet men i moderna tider har de förhånats och pekats ut som sociala konstruktioner.
Inget kan vara mer fel. Dygderna växte förmodligen fram evolutionärt för att stödja människornas trygghet och överlevnad på savannerna och i de karga landskapen. Sedan dess har vårt behov av dygder, och de sociala institutioner som främjar dem, uppenbarligen förändrats mycket litet. Det lär oss de positiva psykologerna, och en söndag som idag kan det vara värt att lyssna.
