Göran Perssons oljekommission landade i att Sverige ska genomföra ”en storsatsning för att ur råvaror från skog och åker producera bioenergi som kraftfullt kan hjälpa till att ersätta fossila bränslen i industrin respektive för uppvärmning, el och transportändamål”. Kanske var slutsatsen given på förhand, med tanke på kommissionens sammansättning. Bland de åtta ledamöterna fanns två tunga representanter för lantbruksnäringen, samt en utredare med uppdrag att undersöka hur jordbrukets bidrag till energiförsörjningen kan ökas.

Kritiska röster har inte saknats. Redan i oljekommissionens slutrapport fanns en bilaga med ett expertutlåtande som framhöll behovet av en strategi för att undvika att produktionen av bioenergi blir ”ett mycket
stort naturvårdsproblem”. Professor Christian Azar, en av kommissionens ledamöter, skickade med ett särskilt yttrande. Han noterade att kommissionens mål för inhemsk framställning av den första generationens biodriv- medel förutsätter att halva landets åkerareal tas i anspråk. Azar tog också avstånd från idén att den svenska näringen måste skyddas mot konkurrens från importerad etanol med hjälp av tullmurar.

Debatten går vidare. Miljökämpen Björn Gillberg har länge hävdat att det vore bättre att satsa på metanol i stället för etanol. Och i går publicerades ett inlägg i Dagens Industri, där Bengt Kriström, Per Kågeson och Marian Radetzki varnade för att en satsning på inhemsk etanol riskerar att medföra höga kostnader, utan att utsläppen av växthusgaser minskas.

Allt detta är föremål för arga meningsutbyten bland dem som har förskansat sig i energidebattens skyttegravar. Utredningar och forskningsrapporter blir vapen i stridigheterna. För den som saknar egna expertkunskaper på området är det inte
helt lätt att hänga med i slagväxlingen. Men nog lutar det åt att hänsyn till det svenska lantbrukets ekonomi får otillbörligt stor betydelse i utformningen av energipolitiken?
Det är inte fel att väga samman olika intressen. Det är tvärtom nödvändigt. Men en enskild närings ekonomiska välbefinnande kan inte tillmätas orimligt hög vikt när landets energiförsörjning ska tryggas.

I gårdagens debattinlägg från Kriström, Kågeson & Radetzki fanns ett konkret förslag som verkar klokt: låt Riksrevisionen granska etanolsvängen. Men gör inte halt där. Hela bioenergifrågan skulle må väl av ytter- ligare genomlysning och begrundan.