”Vet du hur enkelt det är att byta bank?” frågar mitt lunchsällskap. Mitt emot mig sitter alltså en av dem som faktiskt har gjort det där som privatekonomiska rådgivare rekommenderar: bytt bank och ställt bankdirektörerna mot varandra.

Med hjälp av några få tangenttryck kan var och en av oss flytta besparingar och lån till en bank som erbjuder bättre villkor. Ett telefonsamtal räcker för att veta vad grannbanken betalar för att få låna dina pengar. Ytterligare ett telefonsamtal räcker för att din gamla bank ska få veta att du är på väg ut genom dörren. Det kan bli de två mest lönsamma samtal du ringt.

I går presenterade DN Ekonomi en undersökning som visar att sju av 100 bankkunder under de senaste tre åren någon gång har bytt bank. Övriga 93 är alltjämt kvar som kunder i sina gamla banker. De förklarar sin trohet främst med att de litar på banken, att de är kvar av gammal vana eller att de helt enkelt tycker att det är för besvärligt att byta.

Man ska inte bli förvånad om kunder som tycker att det är för krävande att ”byta butik” får sämre banker och sämre villkor än vad de hade kunnat få. En Ica-handlare med kunder som är lika snälla och medgörliga som bankernas kunder tycks vara skulle snart börja strunta såväl i att exponera grönsakerna snyggt som i att hålla priserna nere.

Det sägs att kunden alltid har rätt. Men det är uppenbarligen inte alltid man som bankkund gör rätt mot sig själv. Samtidigt som man gärna instämmer i kritiken mot banker i allmänhet och bankdirektörer i synnerhet, avstår man från att agera i den del av verkligheten som faktiskt kan påverkas direkt.

Man är tillräckligt missnöjd för att klaga men tycker att det är för besvärligt och obekvämt att teckna avtal med en annan bank.

Finansminister Anders Borg gör rätt när han uppmanar bankernas kunder att vara mer aktiva och ställa krav. Här som i andra branscher behövs det kräsna konsumenter för att marknaden ska bli till största nytta för alla. Sedan återstår det att se hur mycket ens krävande kunder rimligen kan hoppas på. Att bolånen inte sjunker ikapp med Riksbankens sänkningar av styrräntan beror på att bankerna måste ha andra källor till sin finansiering.

Däremot är det inte lyckat av finansministern att göra banker till slagpåsar på grund av deras vinster.

’’Det framstår som särskilt provocerande när man upprätthåller en väldigt hög lönsamhet när konjunkturen viker och bostadspriserna inte längre stiger”, säger Anders Borg till Dagens industri (7/2).

Hur ska han ha det? I ena stunden heter det att stabila banker har en helt avgörande betydelse för stabiliteten i ekonomin, och han vill skruva upp kapitaltäckningskraven till och med mer än vad som sker i andra länder. I nästa ögonblick kritiserar han bankerna för att ha goda marginaler och göra starka resultat.

Varje gång politiker antyder att företagens samhällsansvar är något annat, större och diffusare än att leverera varor och tjänster, skapa jobb och välstånd och gå med ett anständigt överskott är det läge att vara skeptisk.