Det har gått mer än ett och ett halvt sekel sedan Karl Marx och Friedrich Engels skrev att ”ett spöke går runt Europa”, men Stefan Löfven och Socialdemokraterna brottas fortfarande med detsamma. Frågan om vinstdrivande verksamheter i välfärden splittrar partiet, och en ansenlig del av arbetarrörelsen fantiserar om att den offentliga sektorns monopol ska resa sig ur graven.

Ute i verkligheten har dock empirin sedan länge gjort rent hus med folktron. De senaste rönen gäller skolväsendet.

Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) har mätt hur det har gått sedan friskolorna tilläts i Sverige för två decennier sedan. Resultaten publicerades igår i rapporten Har den växande friskole sektorn varit bra för elevernas utbildningsresultat på kort och lång sikt?, författad av forskarna Anders Böhlmark och Mikael Lindahl.

Det är inte någon liten mätning. I datamängden ingår samtliga elever födda mellan 1972 och 1993 som gick ut den obligatoriska skolan mellan 1998 och 2009. Man har registerinformation om grundskolebetyg, resultat på nationella prov, samt uppnådd utbildningsnivå efter grundskolan. Till detta fogas information om elevernas bakgrund, föräldrarnas utbildning och ekonomiska ställning.

Friskolor tilläts 1992. Men reformen har tagit tid på sig att slå igenom – i vissa kommuner finns fortfarande inget alternativ till det kommunala. Forskarna har använt olikheterna mellan landets 290 kommuner för att jämföra och mäta effekten av friskolorna.

IFAU finner att 10 procentenheter fler friskoleelever i en kommun ger 3 till 5 procent bättre studieresultat i årskurs 9. Förbättringen är lika stor i den kommunala som i den fristående skolan. Effekten är dessutom varaktig. Andelen elever på högskoleförberedande gymnasieprogram ökar, medelvärdet på gymnasiebetygen stiger, andelen elever som går vidare till universitetsstudier höjs och den genomsnittliga utbildningslängden förlängs.

Detta skulle, förstås, kunna ha en rad orsaker. Forskarna betar av dem en efter en. De hittar inga tecken på bakomliggande betygsinflation. De finner inte att friskolor har etablerat sig just i kommuner med stor förbättringspotential. De ser ingen påverkan från demografisk förändring.

Och resultaten beror inte på att de duktiga eleverna väljer en friskola där de hjälper varandra, medan medelmåttorna lämnas kvar hos kommunen. Nej, det är konkurrensen i sig som ger lyftet. Skolorna sporrar varandra, och nya idéer och pedagogiska grepp flyter mellan driftsformerna. Vinstdrivna skolor är inte sämre, konstaterar IFAU vidare. Den positiva effekten är lika tydlig där.

Forskarna finner heller inte att friskolor leder till högre kostnader. Tvärtom ser de snarare tecken på att kostnaderna sjunker, trots att resultaten blir bättre.

Forskningsrapporten från IFAU begränsar sig till skolan, och drar inga generella slutsatser. Men det är ändå ingen vågad gissning att konkurrens är bra för produktiviteten även i andra delar av välfärden. Att privat äldreomsorg och fristående sjukvård kan sporra de kommunala motsvarigheterna. Och att vinstintresse inte drar ner kvaliteten där heller.

Tids nog kommer forskningen också att kunna ge definitiva svar på det. Och går det som hittills ger vetenskapen valfriheten rätt. Allt medan Socialdemokraterna tycks ha dömt sig själva till ett evigt marxistiskt halloween.