Det finns ingen laglig grund eller kollektivavtalsgrund för de krav man ställer.
Clemens Wantschura är säkerhetschef på Sveriges Hotell- och resturangföretagare och han inskärper det han nyss har sagt igen. Det finns ingen arbetsrättslig grund för det Syndikalisterna gör. Det tycker för övrigt inte Hotell- och restaurangfacket heller.
Just nu är det Berns salonger i Stockholm som drabbas av Syndikalisterna, men det det har hänt förr och lär hända igen. SAC har nämligen hittat en lukrativ modell. Visst, normalt brukar det inte bli mediebevakning, polisanmälningar och dylikt besvär. Inte heller brukar man behöva hänga utanför företaget i fråga så länge som aktivisterna har blivit tvungna att belägra Berns. Nej, trakasserierna brukar betala sig. Inte alltid, men tillräckligt ofta för att det ska löna sig att fortsätta.
Syndikalisterna är inte den enda fackliga organisationen som är kritisk till den allt vanligare praktiken att använda sig av bemanningsföretag och dylika former. Men medan andra fack för in den diskussionen i avtalsrörelsen så väljer Syndikalisterna en annan väg. Facklig kamp, kallar företrädaren Ruben Tastas Duque metoderna i Ekot. Ingen beskrivning kunde vara mer fel. Tillvägagångssättet är utpressning och hot, annat kan man inte säga. Därtill straffar man företag som polisanmäler eller går till media genom att höja de summor man kräver för att företagen ska slippa hot och trakasserier.
Fakta på marken är att Berns över huvud taget inte är part i några förehavanden med de medlemmar SAC företräder då dessa inte arbetade för Berns, utan för ett företag som utförde städning på Berns. Den modellen kan Syndikalisterna förstås ogilla hur mycket de vill. Det står dem fritt att opinionsbilda mot den eller söka förhandla bort den i avtal.
Men de har ingen rätt att hota, utpressa och trakassera företag som lagligen har köpt tjänster.
Ingen alls.
