Vill vi frihet eller förbud? EU ger olika svar på den frågan. I Europaparlamentet föreslås att förbud mot lakritspipor och chokladcigaretter ska införas i Europeiska unionen. Allt som ett led i kampen mot rökning. En pipa lakrits anses kunna förleda barnen till nikotinism. Löjeväckande kan det tyckas. Likväl illustrerar det en sida av hur EU utvecklas - i riktning mot en politiskt korrekt förbudsstat.
På andra områden upprätthålls EU:s ursprungliga dynamik; den som handlar om frihet. Det märker till exempel den svenska förbudsregeringen av. Frits Bolkestein, EU:s kommissionär för frihandel och skattefrågor, har i ett brev försiktigtvis påpekat för Anna Lindh att Sveriges alkohollagstiftning strider mot EG-rätten. I Sverige har statens bolag monopol inte bara på försäljning av alkohol, utan också på privatimport. Det innebär att privatimportören av alkoholhaltiga drycker tvingas betala skattetillägg och moms samt den vinst som Systemet tar ut på hanteringen på redan skattade varor. Tyvärr är ”dubbelt så
dyrt” inte detsamma som dubbelt så gott.
Enligt EU-kommissionären ska det endast utgå punktskatt i det land som dryckerna inköpts i - enligt den goda principen om att konsumenten inte ska dubbelbeskattas. Socialdepartementet anser förstås att resonemanget är befängt. Men om Sverige ska fortsätta driva den linjen får EG-domstolen slita tvisten. Ett positivt utslag i domstolen skulle sedan kunna påverka andra delar av den aktuella skattelagstiftningen.

EU:s revisionsrätt har kommit med sin granskning av kommissionens finansförvaltning för 2001. Den formar sig till en svidande kritik av EU som bidragsstat. Visserligen konstateras att räkenskaperna ger en ganska god bild av in- och utbetalningar. Men. Å ena sidan släpar utnyttjandet av anslag efter, och å andra sidan pekar rätten på oklarheter i fråga om utbetalningar i form av jordbruksstöd och strukturellt stöd. Det handlar om misstänkt och belagt fusk.
Det är inte Bryssel som fallerar. Revisionsrätten välkomnar kommissionens arbete med att skärpa
systemen, men trots framsteg kvarstår problemen med den bristande kontrollen på nationell eller regional nivå.
Det är naturligtvis bra att det blir bättre. Ännu bättre skulle det kunna bli om bidragsstaten omprövades. Ett sätt vore att utvidga revisionsrättens uppdrag till att också omfatta en förvaltningsrevision som ställde frågan: är det här en meningsfull verksamhet? Det skulle till exempel kunna innebära att skattestödet till den förlustgivande produktionen av tobak upphörde. Det verkar mer angeläget än att förbjuda lakritspipor.

Kritiken mot EU:s biståndspolitik illustrerar att det finns områden som skulle kunna lyftas bort från EU:s bord med möjlighet att åstadkomma mindre slöseri och mer relevans. EU kan inte göra allt. EU ska inte göra allt. Det perspektivet är väl så viktigt att få med i den pågående diskussionen om EU:s framtid. Det behövs mekanismer för att försvåra att frågor som inte hör hemma där pressas upp till EU-nivå.
Det är typiskt att när socialdemokraterna ger sig in i
framtidsdebatten handlar det inte om vad EU ska göra, bli mer effektivt eller mer demokratiskt. I stället föreslår regeringen att en ny post inrättas som president för unionen, vald av Europeiska rådet på ett treårigt mandat, med uppgift att representera EU utåt och att inåt leda ministerrådets arbete. Om Göran Persson själv vill ha posten eller om syftet är att sänka kommissionen undandrar sig vår bedömning.

Vilket EU vill vi ha? Enligt ordföranden för EU:s framtidskonvent, den förre franske presidenten Valery Giscard d”Estaing, är förespråkarna för ett turkiskt medlemskap motståndare till Europeiska unionen. För honom är Turkiet inte europeiskt och kan därför per definition inte bli med i gemenskapen. Att befolkningen är muslimer och att födelsetalen är höga anser Giscard d”Estaing inte heller vara europeiskt. Men handlar inte idén om Europa om något annat: om öppenhet och tolerans, ifrågasättande och tankebrytningar med demokrati och marknadsekonomi som grund. Den värderingsgrunden måste vara
vägledande för hur EU ska förändras. Frihet, inte förbud. Maktdelning, inte maktkoncentration.

SvD