När jag anlände var man redan i färd med att grädda Anders Borg på 225 grader. Han var sig ganska lik. Tricket hade befunnits ligga i att vika degen över kroppen så att han såg ut att stå självsäkert och beslutsamt med armarna i kors. En sträng av deg hade vidare applicerats vid ena sidan av huvudet, så att hårpiskan skulle gå att garnera med svart kristyr. På den­ ­andra ­sidan en liten utbuktning, så att en gul färgklick skulle få plats – den karaktäristiska ringen i örat.

När Alice Brax, redaktionschef på matsajten Tasteline, i måndags arrangerade årskrönika i pepparkaksform hade finanskrisen sin givna roll. Jämte alla peppar­kaksbilar och pepparkaksvolvo­arbetare bakades sålunda också en pepparkaksfinansminister.

Att Anders Borg tagit sig till en nu självklar plats i det allmänna medvetandet torde stå utom tvivel. Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg har förutspått att Borg kommer att bli ”folkkär” (4/12), och på Newsmill (10/12) skrev Olle Wästberg att Borgs agerande under krisen kommer att göra honom till ”Sveriges mest populära politiker.” Att Borg nu upphöjts till pepparkaksgubbe, och dessutom en tämligen porträttlik sådan, är rimligen ett tecken på att spådomarna kan slå in.

I går presenterade Anders Borg finansdepartementets nya ekonomiska prognos. Läget ser dystert ut. Den globala lågkonjunkturen drabbar också Sverige.

Nästa år sjunker tillväxten ­rejält, om man nu ska tala om tillväxt när ekonomin beräknas krympa med 0,8 procent, och det finns reella farhågor för deflation. Överskotten i statens finanser (2,5 procent i år) vänds till underskott (minus 1 procent såväl 2009 som 2010), och först 2011 beräknas staten gå med plus igen. Det betyder att underskottet 2009 blir 45 miljarder kronor och 2010 beräknas till 37 miljarder kronor.

Finansdepartementet räknar med att arbetslösheten stiger till 7,7 procent nästa år och till 8,5 procent år 2010. Under 2011 vänder det varpå arbetslösheten bedöms landa på 8,3 procent.

På en pressträff med riksdagsjournalisterna utvecklade finansministern hur han såg på möjligheterna att parera krisen. Åtgärderna måste riktas mot problemets kärna, menade han, och de måste vara strukturellt riktiga. Med detta avsågs att möjligheterna för företag och hushåll att få krediter måste bli bättre genom garantier och likviditetsstöd, och att de skattesänkningar och avdrag som regeringen beslutat om är att föredra framför tillfälliga generella efterfrågestimulanser.Några nedskärningar eller skatte­höjningar är inte nödvändiga, menar Borg. Har man haft sunda finanser i goda tider är det enklare att ta de sämre perioderna.

I Sverige har vi en tradition av karaktärsfylld kärvhet hos våra finansministrar, som vinner förtroende genom att inte börja fladdra bara för att det blåser. ­Anders Borg passar väl in i den.

Oppositionens finansministerkandidat Thomas Östros sade i går att ”regeringen sitter still”. Men han hade ju inte sett pepparkaksgubben, där de korslagda armarna snarare såg ut att tyda på självsäker beslutsamhet.