morgon, på julafton, röstar den demokratiskt dominerade amerikanska senaten om Barack Obamas sjukvårdsreform som syftar till allmän sjukförsäkring i USA.

Ännu återstår en och annan nöt att knäcka – senatens förslag ska till exempel jämkas ihop med representanthusets redan klubbade version för att bilda en tredje variant, och det blir inte helt lätt. Men med det sagt är morgondagens omröstning en väldigt viktig pusselbit som faller på plats.

Det blir allt troligare att Obama kommer att lyckas. Inte sedan Ronald Reagan har en amerikansk president i så fall nått en större politisk seger, hävdar journalisten Andrew Sullivan på tidskriften The Atlantic.

Ändå hörs röster inifrån Obamas eget parti som anser att sjukvårdsplanen är urvattnad och kraftlös, inte tillräckligt täckande. Och man skulle kunna tänka sig att den har tunnats ut efter alla politiska turer. Men som Washington Posts kommentator Ezra Klein nyligen skrev (21/12) är det förslag som ligger på bordet mycket likt vad Obama i valrörelsen föresatte sig att göra på sjukvårdsområdet om han blev president.

Demokraterna har vetat vad de skulle få med Obama redan från början, menar Klein. Därmed, kan man tycka, borde också republikanernas och den bredare högerns rädsla för en tämligen långtående reform vara ogrundad. En sådan verkar aldrig ha legat i korten. Som det också underströks i ett porträtt av Obama i New Yorker (7/5 2007) anser han att det revolutionära system som republikanska motståndare ibland velat ge sken av att reformen leder fram till strider mot den amerikanska traditionen.

Men alldeles bortsett från Obamas personliga hållning i frågan torde risken för en alltför omvälvande sjukvårdsplan vara liten efter senatens mangling och det förväntade tillägget av mer ordentliga kostnadskontroller.

Därmed naturligtvis inte sagt att Obamacare, som reformen ibland kallas, är alldeles lysande. Femtiotre procent av befolkningen är ändå misstänksam mot den. Och med den svenska erfarenheten av politikers inblandning i sjukvården för ögonen är det lätt att ställa sig tveksam.

Tveksamheten ökar dessutom när man läser skribenten Robert Samuelson, som i en kommenterar till reformen pekar ut en rad olika brister (Washington Post 21/12).

Till exempel missar den allmänna försäkringen trots allt ett stort antal människor, däribland de flesta som invandrar illegalt till USA. Därmed riskerar planen att bli både dyrare och mindre effektiv än vad man förväntat sig. Den kan därutöver få underliga konsekvenser för företagsförsäkringar.

Och till sist kan man fråga sig om även en moderat reform verkligen är vad administrationen i Vita huset borde syssla med när underskottet i statsfinanserna redan är betydande. Obama är än så länge ett hållbart svar skyldig.