Ledare
äntetiderna för att få köra upp är just nu väldigt långa på trafikskolorna, berättade Ekot häromdagen (24/7). Och köerna betyder inte bara spilld tid, utan innebär också andra problem eftersom teoriproven som görs i samband med körkortstagning bara är giltiga i två månader. Hinner man inte göra sin uppkörning inom de två månaderna kan man bli tvungen att skriva provet igen.
Reglerna för proven ändrades av Transportstyrelsen 2008. Då bestämdes att man måste göra uppkörningen inom två månader, men under somrarna – då många försöker ta körkortet – blir trycket för hårt och köerna långa.
Man kan tycka att det där borde gå att planera inför – och viktigast är ju att körkortaspiranterna snabbt får göra de olika momenten och helt enkelt bli förare. Men samtidigt är det svårt att se vad som är den stora poängen med att ha så snara ”bäst före-datum” på teoriproven. Blir kunskaperna inaktuella sedan eller hur går resonemanget egentligen? Så ofta ändrar vi väl ändå inte i trafikreglerna?
Besvären med långa väntetider är dock inte det enda körkortsrelaterade oron vi har att ägna oss åt. Betydligt värre är att så få tar körkort. Trenden har varit vikande i åratal, ja decennier rentav. I slutet av 80-talet hade cirka 80 procent av de unga mellan 18 och 24 år körkort. Idag är det bara runt 60 procent i samma åldersgrupp som tagit kortet (UNT 4/6 2011).
Ibland får man höra att detta beror på att körkortsutbildningen blivit för dyr, ibland att det handlar mer om att den blivit så svår. I realiteten är dessa två orsaker intimt sammankopplade. Är det svårt blir det dyrt. För varje ny lektion springer priset iväg. 20000 kronor är ingen ovanlig slutnota.
Såväl nuvarande som tidigare regeringar har successivt gjort det allt krångligare och dyrare att ta körkortet. Redan 1997 började eländet när Socialdemokraterna införde 25 procents moms på körkortsutbildningen och drämde upp priserna rejält. Därefter har fler regler, handledarprover och moment lagts till – ibland i syfte att uppnå en nollvision i olycksstatistiken, ibland i syfte att EU-anpassa oss, ibland för att öka miljömedvetenhet och kunskaper om eco-driving med mera.
Men frågan är om syftena har vägts med tillräckligt stort allvar mot annat som vi anser viktigt och värdefullt här i världen? Har lagstiftarna exempelvis funderat över vad det innebär att vara körkortslös på arbetsmarknaden?
Svensk arbetsmarknad kännetecknas av att två grupper har det särskilt svårt att ta sig in – utrikes födda och unga. Ju fler i denna grupp som tvingas bläddra förbi platsannonserna där förarkunskaper krävs (och det är inget ovanligt krav), desto större är risken att ett långvarigt utanförskap skapas.
Ändå har vi teoriprov där flervalssvaren ibland är så snarlika att de nästan verkar skrivna för att förvirra. Är din studievana – eller din svenska – lite svagare så lär du få kämpa, och betala, mycket innan lappen blir din. Att döma av de dalande körkortssiffrorna är det många som helt enkelt ger upp.
”Kraven ska vara höga, men det måste också vara möjligt för de allra flesta att till rimliga krav och kostnader erhålla körkort”, skrev centerpartisterna Staffan Danielsson och Anders Åkesson i en motion för några år sedan (2006/07:T277). ”Det är uppenbart”, skrev de vidare, ”att en översyn bör göras av regelverken för att ta körkort.”
Motionen avslogs, men behovet av en översyn är lika uppenbart idag som då. Gör något!
V
