Tillgängligheten är akilleshällen i den svenska vården. Om det bara hade kommit an på vårdkvaliteten hade Sverige kommit i topp i den europeiska jämförelsen Euro Health Consumer Index 2007, som publicerades i förra veckan, men långa väntetider flyttar ner Sverige en bra bit på listan.

Makten över vården ligger hos politiker, byråkrater och läkare, även om alla tre grupperna ofta känner sig maktlösa. Patienternas perspektiv styr i alldeles för liten grad. Landstingen håller sin planekonomiska hand även över den vardagsnära öppenvården, vilket har fått till följd att den är mycket mindre i Sverige än i jämförbara länder. Det ger en svårtillgänglighet som belgare och östterikare aldrig skulle acceptera.

Men det är inte lika illa överallt. Det visar Socialstyrelsens och Sveriges Kommuner och Landstings jämförelserapport, som kom igår. I Halland får 97 procent av patienterna träffa läkare inom en vecka och 77 procent samma dag som de söker, vilket är klart bäst i landet. Och det är uppenbarligen inte förödande för kvaliteten att vården gör sig tillgänglig för patienter; även i förtroendetabellen återfinner man Halland i topp.

Så har också Halland genomfört reformen Vårdval Halland för att ge patienterna mer att säga till om – och gjort det i samförstånd över blockgränsen. Hallänningarna listar sig hos vilken vårdcentral de vill, offentlig eller privat, och kan byta flera gånger per år ifall galoscherna inte passar. För vårdcentralerna är patientvalen avgörande, för man tilldelas resurser från landstinget utifrån hur många patienter man har listade hos sig. Tekniskt sett råder inte etableringsfrihet, men enligt Fokus (5-12/10) har ingen hågad vårdföretagare hitills fått nej. Andelen privatvård ligger drygt 50 procent över riksgenomsnittet.

Nu är Stockholm på väg att följa Hallands exempel. Från den 1 januari 2008 ska resurserna följa patienternas val istället för landstingspolitikernas beslut, och det är en riktigt god nyhet för stockholmarna. Att 08-socialdemokraterna inte har velat lyssna på sina halländska kolleger, utan gör vad man kan för att skapa misstänksamhet inför förändringen, kan bli ett historiskt misstag.

SvD