På onsdag blir det högtidligt öppnande i Stadshuset av utställningen Kriget efter kriget, som handlar om det litauiska gerillakriget mot den sovjetiska ockupationen efter 1945 (utställningen kommer sedan att visas på Armémuseum). Litauens president Valdas Adamkus kommer dit och det gör även utbildningsminister Jan Björklund. Det är en tung markering av vikten av att upplysa om kommunismens brott mot mänskligheten i våra grannländer.

Men det är också en markering att Forum för levande historia inte är intresserat – trots att alliansregeringen har vidgat myndighetens uppdrag. Problemet är att man inte gillar den svenske huvudarrangören organisationen, som är Upplysning om kommunismen (UOK). Beröringsångesten är så påtaglig att generaldirektör Eskil Franck till och med offentligt påpekat att man minsann inte ska ha något samarbete med UOK. Detta trots att UOK ligger långt framme med det arbete som Levande historia knappt har påbörjat.

Nu granskar vi kommunismen. Så löd rubriken på den Brännpunktsartikel som Franck skrev när han tillträdde (SvD 2/9). Men det kom snabbt en dementi. Franck menade att rubriken inte hade täckning i artikeln. Det är inte kommunismen som ska tas upp, utan brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer.

Men hallå där, hänger det inte ihop? Kan man upplysa om nazisternas brott utan att informera om nazismen? I Levande historias tappning går det: ideologin ska hållas på armlängds avstånd när man ska utföra regeringens uppdrag. I projektbeskrivningen nämns begreppet ideologi bara flyktigt vid ett enda tillfälle. Saken är dock att uppdraget är ett annat.

I regeringsförklaringen från 2006 sade statsminister Reinfeldt:

”Forum för levande historia ska nu i sitt arbeta inbegripa också kommunismen och kommunismens brott mot mänskligheten.”

Och i samband med att uppdraget gavs sade ansvariga statsrådet Lena Adelsohn Liljeroth:

”Kommunismen är en ideologi som skördat och skördar många offer. Därför är det viktigt att belysa och informera – inte minst den uppväxande generationen – om dess svarta historia.”

Levande historia gör alltså en egen tolkning av uppdraget. Det bör Lena Adelsohn Liljeroth rätta till. Men det finns mer att göra.

Det är ett problem att styrelseordföranden för Forum för levande historia Karl-Petter Thorwaldsson också är förbundsordförande för ABF. Det är i ABF socialdemokraterna hänger med yttervänstern, som till exempel när Socialistiskt forum senare i november går av stapeln i ABF-huset i Stockolm. Här råder det ingen brist på intresse för den kommunistiska ideologin. Som extra krydda blir det en heldag om ”Revolutionen 90 år” inklusive en vandring i Lenins Stockholm. Det är groteskt.

Jag förstår att socialdemokraterna inte har något intresse av att granska ideologin. Men Forum för levande historia ska inte vara ett socialistiskt forum. Visserligen avskaffas styrelsen näs-ta år, men det är inte något hin­-der för att redan nu byta ut Karl- Petter Thorwaldsson.