Kvinnorna styr världsekonomin, ropade Harvard Business Review mitt i den värsta finanskrisen i mannaminne (sept 2009). Det är inte Kina och Indien som är framtidens marknad, det är kvinnorna, skrev två konsulter under rubriken The Female Economy. Kvinnor är en djupt underskattad konsumentgrupp. De beräknas kontrollera cirka 20 biljoner dollar, en summa som väntas öka till 28 biljoner dollar de närmast fem åren. Det är en tillväxtmarknad som är dubbelt så stor som Kina och Indien tillsammans.

Mycket lite av dessa tankar har fått genomslag i Sverige. Näringsminister Maud Olofsson verkar ha läst artikeln, eftersom hon i september kopplade frågan om fler kvinnor i företagens styrelser till kunderna, som ofta är kvinnor:

– Jag föreställer mig att många av de här företagen ändå har både män och kvinnor som köper deras produkter och tjänster (E24 2/9 2009).

I världens mest jämställda land lever vi i föreställningen att kvinnor saknar makt: kvinnor är maktlösa offer i en unik svensk och norsk könsmaktsordning. Här pratar vi om kvotering av föräldraförsäkringen och börsbolagens styrelser för att kvinnor ska befrias från familjen och hushållet och få tid och ork att skaffa sig makt i männens värld. Detta trots att det i själva verket är i hushållet som kvinnors makt sitter; de är i praktiken chefer över hushållskassan och har oftast sista ordet när familjen ska köpa hus, bil och andra kapitalvaror. Men kvinnokonsumentmakten räknas inte. Makt som utövas i hemmen och i shoppingcentrumen är ingen riktig makt. Den riktiga makten finns i bolagens styrelser, där männen bestämmer.

Nyligen utsågs den mäktigaste kvinnan i svenskt näringsliv. I intervjuer berättar Saabs vice vd, civilingenjören Lena Olving, om sin väg mot makten, en livslång kamp för att platsa bland männen: ”Jag är medveten om att mitt sätt att vara kan klassas som mer manligt, men det blir smidigare så eftersom det förenklar kommunikationen. Jag arbetar bland män.” (DN 2/2)

Ökar vi kvinnors makt och mångfalden i samhället genom att befordra och uppmärksamma kvinnor som inte vill vara kvinnor utan – män?

Nej, pojkflickorna är en minoritet i kvinnogruppen, men de hörs och syns, eftersom de är Pippi Långstrump bland en massa Annikor. De har ofta lekt med pojkar och lärt sig de manliga spelreglerna. Det är de som oftast väljs in i manliga styrelser, de hotar inte ordningen. Få verkar vilja se att det är Annikorna som är de verkliga maktkvinnorna.

Annikorna är kvinnorna bakom 20-biljoner-dollar-konsumentmakten; de som prioriterar familjen och hemmet, jobbar deltid och blir chefer över hushållskassan. Men företagen är dåliga på att se och serva denna viktiga marknad, särskilt i Sverige. Vi vill inte erkänna att kvinnor och män kan vara olika. Det är det biologiska tabut, skriver konsultfirman Prime i en spaning (23/3).

Tabut märks tydligt i politiken. Där konstrueras könlösa individer. Ekonomisk och politisk makt finns inte alltid där vi tror att den finns. Prata med mamma, mormor, syrran, frun, dottern – möt en kvinnomakt nära dig.

Elise Claeson är socionom och fri debattör. eliseclaeson@hotmail.com