I går meddelade domstolen i Etiopiens huvudstad Addis Abeba att Johan Persson och Martin Schibbye döms till elva år i fängelse. Åklagaren hade yrkat på minst 18 år och sex månader.

Domaren å sin sida ansåg att straffvärdet var 14 år och sex månader varpå han drog av tre och ett halvt år för att Persson och Schibbye suttit häktade samt för att de är unga. Nu är det dags att släppa dem.

Ingen kan, med gott samvete, påstå att rättegången har kännetecknats av juridik. Det har istället enbart handlat om politik av den värsta sorten, den som syftar till att skrämma människor.

Den etiopiska regimen har effektivt visat att den inte räds att fängsla utländska journalister. Journalister världen runt kommer att dra sig för att resa dit och de etiopiska journalisterna har egentligen bara ett val: att foga sig eller att sälla sig till de fängslades skara. Det är ett val som ingen ska behöva ställas inför.

Rättegångens politiska färgning gör att det framstår som utsiktslöst att överklaga. Möjligen är att erkänna och ansöka om benådning det bästa alternativet, även om det säkerligen sitter långt inne att erkänna ett brott som aldrig har begåtts. Men politik bör med politik bemötas och då kan Sveriges arsenal nyttjas bättre. Den Etiopiska regimen har fått visa musklerna och även om det inte ska uppmuntras måste fokus ligga på att få hem svenskarna.

Det måste vara tydligt för premiärminister Meles Zenawi och hans regering att den svenska regeringen inte kommer att vila förrän Persson och Schibbye är fria och tillbaka i Sverige. Arbetet måste fortgå oavbrutet, frågan måste lyftas i varje organisation vi är medlemmar i och med alla länder som har kontakter med Etiopien. Eventuellt bistånd till Etiopien får absolut inte komma i närheten av regimen.

Det är en väg att gå. En annan har dömts ut kraftigt på senare tid, den tysta diplomatin. Eftersom den har använts gentemot Eritrea i försöken att få hem Dawit Isaak utan att ge några som helst synbara resultat menar många att den därmed aldrig kan ge frukt. Det är en märklig slutsats.

Diplomati är till sin natur väldigt individuell. Det som fungerar på en plats vid en viss tidpunkt behöver inte fungera på en annan plats eller ens på samma plats vid en annan tidpunkt.

Fördelen med den tysta diplomatin är att den gör sitt yttersta för att inte blanda in prestige i frågan. Om den regering man söker påverka upplever att det skulle vara en prestigeförlust att gå Sverige till mötes kommer det sällan att bära frukt. Ständig konfrontation leder till att regimen måste uttala sig och gör den det i en viss riktning ett antal gånger kommer det snart bli svårt för den att byta fot.

Det är nästan alltid bäst att inleda med den mjukare formen av påtryckningar. Om inte annat så för att det kan fungera och om man tar i med hårdhandskarna från början är den möjligheten med stor sannolikhet förlorad. Pröva vad som än krävs men om det inte fungerar så byt taktik. Det får inte bli en vana för länder att spärra in svenska journalister.

Johan Persson och Martin Schibbye är samvetsfångar och måste släppas fria nu.