OECD-chefen José Ángel Gurría var full av entusiasm när han besökte Stockholm i januari i år. Han beskrev Sverige som ”en ö av välstånd i osäkra vatten” och frågade om han fick klona Anders Borg. Han tyckte uppenbarligen att andra medlemsländer i den ekonomiska samarbetsorganisationen skulle må väl av att inspireras från norr.
Gurría var långt ifrån ensam. Klas Eklund skrev en framgångsstudie till ett särskilt Nordenseminarium vid det ekonomiska toppmötet i Davos, och Anders Borg kunde med förtjusning citera sin ungerska finansministerkollega: ”Sverige är nu Europas tigerekonomi.”
Åtta månader senare har tigern inte samma lyster i pälsen och bettet har förlorat i skärpa. När Anders Borg i går lade fram regeringens budget för nästa år uppskattade han tillväxten till beskedliga 1,3 procent. Arbetslösheten beräknas stiga i stället för sjunka under 2012 och marginalerna i statsfinanserna har krympt. Ändå kunde han konstatera att det är få europeiska ledare förunnat att komma med lika goda nyheter som han, eftersom här varken väntar skattehöjningar eller nedskärningar.
Skuldkrisen slår hårdare mot många länder än mot Sverige, men vi går inte fria. Där andra går från halvdant till bräckligt, går vi från lysande till sisådär. Relativt EU och USA klarar vi oss utmärkt, men numera finns konkurrentländer på fler håll än vid Atlanten och relativt dessa går det inget vidare. Sverige började året som tiger men slutar det som skogskatt.
Hur ser då vägen ut till en rytande comeback? Enligt gårdagens budget och finansplan behövs faktiskt inte så rasande mycket. Vi satsar några miljarder på extra infrastruktur- och arbetsmarknadspaket, sänker momsen på krogmat, höjer bostadstillägget, ändrar regelverket för expertskatt och genomför en del annat smått och gott under 2012 och, Gud ske lov, kommer tillväxten upp i 3,5 procent 2013 och 3,9 procent 2014. Detta ger oss i sin tur så god ekonomi att vi kan införa det tillväxtfrämjande femte steget i jobbskatteavdraget, som vi inte har råd med under den låga tillväxtens 2012.
Jag hoppas verkligen att Anders Borg får rätt i denna optimistiska bedömning, men jag tycker att regeringen kunde ha försökt ge verkligheten mer hjälp på traven. Jag håller med om det vore fel med att försvaga budgeten i hopp om att det ska leda till snabb och stark ökning av efterfrågan, och det är bra med infrastruktur- och mattesatsningar, men jag måste sätta frågetecken inför ännu mer arbetsmarknadsåtgärder och sänkt moms på just restaurangmat.
I stället hade man kunnat lyssna till OECD:s José Ángel Gurría, som under sitt Stockholmsbesök varnade regeringen för att vila på lagrarna och uppmanade till fortsatta strukturreformer av arbetsmarknaden och inkomstbeskattningen. Det är sällan fel tid att göra det långsiktigt rätta.
