Enigheten är total. Riksdagsledamöter från höger till vänster välkomnar och uttrycker glädje. Sedan gör företrädare för en uppsjö organisationer samma sak. Alla är nöjda med att Göran Lambertz utredning föreslår kriminalisering av såväl barn- som tvångsäktenskap samt ytterligare åtgärder för att komma åt även informella äktenskap.

Detta är den mest konkreta kontentan av den eftermiddag jag tillbringade i riksdagen i torsdags, vid ett halvdagsseminarium arrangerat av Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime samt Liberala kvinnor. Men vi ska återkomma hit.

Översättningen av den fantastiska tv-serien The Wire har sina brister. Det syns bland annat när textremsorna envist hävdar att Baltimores lokalpolitiker styrs av vad ”ministrar” tycker och tänker om diverse beslut – trots att inga ministrar syns i rutan. Givetvis handlar det inte om några ministrar, utan om pastorer. Att hålla sig väl med the ministers är A och O om man vill överleva nästa val.

Relationen blir en förhandling, där politikern sitter på fördelningsmöjligheter och förläningar, medan ledaren för en församling sitter på röster som han ”lovar bort”, i meningen att han vet att den kandidat han favoriserar kommer hans församlingsmedlemmar troligen att rösta på.

Det kallas klientelism och i en artikel om hur den varit delaktig i Greklands kris beskriver den amerikanske statsvetaren Francis Fukuyama hur klientelismen varit mer vanlig i Sydeuropa än i Skandinavien. Där släktlojalitet dominerar har klientelismen bättre jordmån. Fukuyama ger även exempel på när fenomenet faktiskt hjälpt till att bygga demokrati på så vis att det kan mobilisera grupper som annars är svåra att få till vallokalen ( The American Interest 8/5 2012).

Så kan det vara. Men i en fungerande liberal demokrati är byteshandel som denna inget att stå efter. Tvärtom.

I det senaste numret av Fokus (21/2012) finns en lång artikel om klanstyre i Södertälje. Den moderate riksdagsledamoten Metin Ataseven citeras från gamla artiklar och filmer där han berättar hur han i ett svep värvat hundratalet röster direkt från S (som han tidigare företrätt) till M. En annan politiskt aktiv Södertäljebo, Kenan Yüksel, berättar:

– Hos oss går släkten, klanen, före allt annat. Klanmentaliteten genomsyrar hela kommunen, från botten och hela vägen upp till toppskiktet. Och så har det också blivit inom politiken. Man förhandlar om rösterna. Man förhandlar fram en plats, en position. Om jag går med i partiet kommer jag inte ensam utan med flera hundra röster. Det har påverkat den svenska politiken. Tyvärr har man släppt in klantänkandet i politiken. På så sätt har man satt demokratin ur spel.

Åter till torsdagens riksdagsseminarium. Politikerna har sagt sitt. Alla har välkomnat utredningen. Nu ska de som ägnar tid och liv åt att motarbeta hedersförtryck och hjälpa personer som utsatts för sådant som tvångsäktenskap få säga sitt. Men först är det dags för en liten kaffepaus...

Efter kaffet är politikerna borta. Puts väck! Organisationerna som trodde att de skulle få dela sina erfarenheter med de folkvalda får istället berätta om sina erfarenheter för varandra.

Besvikelsen över den missade chansen att prata med riksdagsledamöter är enorm och sammanfattas bäst i det som Sedika Mohammadi, från föreningen Iranska kvinnors kamp för frihet säger:

– Jag är också besviken över att politikerna gick. Det finns många starka konservativa religiösa föreningar och de som leder dem träffar ofta politiker och lovar dem röster. De säger ”vi ska rösta på er om vi får köra som vi vill”. Vi ville att de skulle höra andra röster, höra att det finns en annan syn. Det är barnen som kommer att bygga Sverige, inte föräldrarna som vill gifta bort dem. Politikerna borde vilja höra om de ungas situation.

Alla partier gör detta. Talar med invandrargrupper via enstaka ledare. Det är inte helt ologiskt, förvisso har dessa ledare ofta starka mandat. Men varje gång du som är politiker förhandlar med en ledare – vare sig det är en religiös eller en kulturförenings dito – bör du betänka att ett starkt mandat inte är detsamma som ett fullständigt. Det finns röster du därigenom väljer att ignorera. Kanske de röster du egentligen borde lyssna på.